14 JUNI
En vet att en är hungrig när en kommer på sig själv med att skriva 'grattis på pizzadagen' på ett studentkort.
130530
Tidigare gissa-inlägg var för övrigt alltså en hänsynslös medelålders kvinna som i hög fart fått syn på de perfekta trosorna på gekås. Och med henne dog hoppet om mänskligheten.
130530
Den när en åker bil med pappa halv fem på morgonen och ser något i skogsbrynet.
N: Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det var en häst eller en älg. Det var liksom en häst, men den såg ut som en älg.
P: Hade den horn?
N: Ja!
P: Då var det en älg...
130529
Gissa situationen när en bara inte kan hålla pajhålet stängt:
Kvinna: (till sin man) Om du var lite mer som jag skulle vi komma här ifrån mycket fortare
Nathalie: Om alla vore som du skulle det inte finnas fred på denna jord.
130414
Tay trodde att han blev överfallen av en grizzlybjörn i duschen, döm om hans förvåning när han insåg att det bara var jag som ville tvätta håret och dagen till ära inte rakat mina ben.
130304
"Efter det jag bevittnade är det ingen tvekan om saken att du numera kan kissa när jag är i samma rum."
I natt kom vi alltså förbi den där magiska gränsen om vad som är okej att göra inför varandra och inte. Tay höll bort hår, hämtade vatten, fixade tandborste medans jag tappert somnade i duschen.
Går numera under smeknamnet kaskad om min pojkvän får bestämma. Det är vad jag kallar kärlek.
I natt kom vi alltså förbi den där magiska gränsen om vad som är okej att göra inför varandra och inte. Tay höll bort hår, hämtade vatten, fixade tandborste medans jag tappert somnade i duschen.
Går numera under smeknamnet kaskad om min pojkvän får bestämma. Det är vad jag kallar kärlek.
Varsågoda för den informationen.
130227
Bästa peppen när man inte mår bra är att försöka se bra ut. Anledningen till att jag ej visar mitt ansikte? Let's just say blå/grå gekåspåsar under ögonen och genomskinlig hudton, en svettpärla i pannan här och där samt läppar torra som Magnus Betnérs humor.
130222
En vet att en är kär när en offrar hyllplan i garderoben utan att gnälla.
130220
God kväll kära banjo-granne.
I ungefär fem timmar jag har suttit med böcker upp över öronen och försökt förbereda mig för morgondagens seminarium. I ungefär fem timmar har jag suttit och lyssnat på klämkäcka banjotoner som ekar mellan betongväggarna och som får mitt liv att påminna om en hypad stumfilm á år jävligtlängesedandåtvapparatervarsvartvitaochmanännuinteförståttstorheteniattfaktiskthadialogifilm.
Kul att du övar, det behöver du.
Mvh
I ungefär fem timmar jag har suttit med böcker upp över öronen och försökt förbereda mig för morgondagens seminarium. I ungefär fem timmar har jag suttit och lyssnat på klämkäcka banjotoner som ekar mellan betongväggarna och som får mitt liv att påminna om en hypad stumfilm á år jävligtlängesedandåtvapparatervarsvartvitaochmanännuinteförståttstorheteniattfaktiskthadialogifilm.
Kul att du övar, det behöver du.
Mvh
130211
Mitt liv är upp och ned. Fram och tillbaka. Vad som är höger och vänster kommer jag aldrig att lära mig och när jag säger att jag stundtals är så trött att jag inte minns mitt eget namn så är det sällan jag överdriver. Jag kan stirra mig blind på klockan utan att faktiskt förstå vilka siffror som pekarna visar på. Jag behöver en paus, ett break, en chans att ta fler än ett andetag innan livet sätter fart igen. Jag har funderingar på att helt börja om, få en omstart, och jag är närmre den möjligheten än vad jag någonsin varit tidigare. Men det gäller bara att våga hoppa.
130122
Jag talade om en inre ro och om en känsla av att inte längre gräva ner mig i det som har varit. Det har gått över en månad sedan de orden och den månaden har fått mig att växa på ett vis jag inte riktigt trodde var möjligt. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle jag göra och jag fann någonting som jag aldrig trodde att jag skulle finna. Den stavas Tay och är en synonym till fantastisk. Vi skrattar tillsammans, gråter tillsammans, äter tillsammans, vaknar tillsammans, pratar om allt mellan himmel och jord tillsammans och jag tror aldrig att jag har träffat en människa som får mig att känna mig mer levande. Jag må vara mer cheezy än en quattro formaggio när det gäller den här mannen men det skiter jag fullständigt i.
//
I talked about an inner peace and i talked about not falling apart over things in the past. It has been over a month since those words and in that month i have grown in a way i never thought was possible. I have done things i never thought i would do and i found something that i never thought i was going to find. That thing is spelled Tay and it's a synonym for fantastic. We laugh together, cry together, eat together, wake up together, we talk about everything between heaven and earth and i don't thinkt that i have ever met a person that makes me feel more alive. I may be cheezier than a Quattro formaggio when it comes to this guy, but i really don't give a damn. (I know, my english is far from perfect but I'm giving this a try since i know i have readers from other parts of the world and i know for a fact that google translate is not to be trusted at all times ;))
121210
Jag är sådär snuskigt nöjd med min tillvaro nuförtiden så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Min annars så eviga #foreveralone ångest har vänt till ett lugn och jag har de senaste veckorna (vilket är jävligt stort för att vara jag) inte känt det där bekräftelsebehovet av att dränka mig i män och dess uppmärksamhet. Mitt examensarbete gick åt helvete, jag jobbar i princip ingenting och sist jag tittade mig i spegeln såg jag fortfarande en pojk men det rinner liksom av mig. Jag orkar inte vara den som människor klappar på axeln och frågar hur jag mår och ger mig en medlidande blick innan jag ens har hunnit svara. Jag har skrivit mycket depp här och jag har väl fokuserat på fel saker men bara för att det är en viss nisch i det jag får utlopp för i skrift betyder inte att jag håller på att gå under som människa. Jag skrattar, älskar och lever loppan i mina heels precis som jag brukade göra och nu har jag alltså även hittat en inre ro som bara växer sig starkare för var dag som går.
121205
Känslan när man är ute och går med krypet och det är en massa nysnö och han ska hoppa och studsa sådär som bara han kan. Och sen känslan när han tar ett skutt mot en snöhög och *poff* är han helt borta, täckt i snö och allt som syns är ett koppel som rör sig. Och å känslan när man får försiktigt meta upp honom och ett litet snötäckt huvud dyker upp igen sekunden senare och ser ut som Chewbacca och Gunde Svans kärleksbarn.
Awh lilla pluttesnutt och så vidare.
Awh lilla pluttesnutt och så vidare.
121202
Varför jag har börjat titta på Heroes igen? Alltså, jag önskar verkligen att jag kunde sätta fingret på det...
121202
Min pappa kan minsann allt här i världen.
Oavsett om det handlar om att hitta till Älmhultsgatan 93 (fingerad adress) i Värnamo eller om det handlar om att rädda en misslyckad gulashsoppa så finns räddningen bara ett telefonsamtal bort. Han kan alltså geografi, han kan snickra, han kan åka vattenskidor, han kan laga mat, han kan laga saker (i många fall med silvertejp men alla sätt är bra utom de dåliga), han kan ha långt hår, han kan odla skägg, han kan jaga mördarsniglar, han kan allt om whisky (jag kan inte ens stava till det), han kan måla hus, han kan hur man lagar en bil även om han inte har bilen framför sig, han kan göra tricks med rullstolen, han kan såga rakt, han kan ställa upp i ur och skur och han kan prata med den snällaste papparösten i världen. Jag kan ingenting. Inte ett dyft har jag ärvt av honom, mer än den där hjulbentheten då.
Oavsett om det handlar om att hitta till Älmhultsgatan 93 (fingerad adress) i Värnamo eller om det handlar om att rädda en misslyckad gulashsoppa så finns räddningen bara ett telefonsamtal bort. Han kan alltså geografi, han kan snickra, han kan åka vattenskidor, han kan laga mat, han kan laga saker (i många fall med silvertejp men alla sätt är bra utom de dåliga), han kan ha långt hår, han kan odla skägg, han kan jaga mördarsniglar, han kan allt om whisky (jag kan inte ens stava till det), han kan måla hus, han kan hur man lagar en bil även om han inte har bilen framför sig, han kan göra tricks med rullstolen, han kan såga rakt, han kan ställa upp i ur och skur och han kan prata med den snällaste papparösten i världen. Jag kan ingenting. Inte ett dyft har jag ärvt av honom, mer än den där hjulbentheten då.
121202
Känslan när man träffar en människa som bara berör en rakt in i själen. Någon som ser det som finns inuti och som man skrattar genuint med trots att man egentligen känner sig nere och som får en att erkänna de mest udda sidor hos en själv som man egentligen knappt vågar erkänna för sina vänner. Känslan när man tror att det gått en kvart men det visar sig att man pratat i flera timmar och känslan när man får tillbaka hoppet för den mänskliga rasen. När en helt främmande människa ger en energi och tänder den där lilla gnistan inuti som slocknat och när drömmar faktiskt börjar väckas till liv, och sen känslan när man ger människan en kram och vet att man aldrig mer kommer att ses men samtidigt känner att man kommer leva på orden som yttrades så jävla jävla länge.
121129
"Här får du en halvmeter korv"
Tack mamma <3
Tack mamma <3
121129
Har gråtit färdigt nu, ätit tillräckligt med tröstknäck och suttit apatisk i soffan och stirrat rakt fram nog med gånger.
121128
Idag hade jag planerat sovmorgon, en förmiddag framför tv-serie och frukost på soffan för att stressa ner och försöka komma i fas i in kropp. Istället fick jag:
1. Vaknar av frenetisk banjo klockan halv sju
2. Går ut med hund i onepiece pga där jag går är ändå aldrig något folk, möter supersnygg kille som vill ha vägbeskrivning.
2. Kommer hem och får näsblod, inser att jag ej har något papper.
3. Brandvarnaren trillar ner och går i tusen bitar, hund vill äta bitar, viss konflikt uppstår.
4. Inser att klockan bara är kvar över nio och vill dö (ej bokstavligt talat).
1. Vaknar av frenetisk banjo klockan halv sju
2. Går ut med hund i onepiece pga där jag går är ändå aldrig något folk, möter supersnygg kille som vill ha vägbeskrivning.
2. Kommer hem och får näsblod, inser att jag ej har något papper.
3. Brandvarnaren trillar ner och går i tusen bitar, hund vill äta bitar, viss konflikt uppstår.
4. Inser att klockan bara är kvar över nio och vill dö (ej bokstavligt talat).
121127
Ligger sked i soffan, jag är lilla och täcket är stora och jag drömmer att värmen från det är värmen från en annan kropp. Vilken som helst, bara någon som håller och som finns. Någon som är på riktigt och någon som vill hålla om mig för att jag är jag och inte bara för att mätta ett ensamhetsbehov. För det är där jag hamnar, alltid hos den som vill ha närhet men bara för en stund. Aldrig med den som vill släppa mig nära inpå och aldrig med den som vill ha mer. Det svider i hela kroppen när man känner sig ensammast i världen fast man har människor omkring som tillhör de allra bästa. Det svider i hela kroppen när man börjar falla och det sen alltid slutar med känslan av att inte vara tillräcklig. Att aldrig vara tillräckligt bra och att aldrig vara tillräckligt fin och att aldrig vara tillräckligt med material för att någon skall vilja behålla. Jag hatar det, jag hatar dig, jag hatar mig, jag hatar bakgrund och framtid och drömmar och förhoppningar.
121127
Då var hon åter igen lite trasig i det där som kallas själen och nu har vi ju lärt oss vad det betder; hemmet fullt med bakverk. Tackar gud för att det snart är jul för jag vill aldrig mer se en muffin (Heter det en muffin eller en muffins? Vet aldrig vad jag ska säga när jag är ute och fikar så antingen måste jag ta två, eller en kladdkaka fast det inte är det jag vill ha) i hela mitt jäkla liv. Lussekatter och knäck däremot...
121126
Ni vet det där huset som är lite finare än alla de andra, det huset som har lite dyrare bilar utanför än alla andra, det huset där de bor som är lite bättre än alla andra och det huset man knappt vågar andas vid när man går förbi för man är rädd att man skall förpesta deras fina luft med vanligt svenssonluft. Precis där, vid det huset, ska min hund alltid envisas med att bajsa.
121126
Eftersom den mänskliga rasen tenderar att vara väldigt nyfiken av sig kommer här ett erkännande; ja, det glesa skägget och jag är lyckligt förälskade och vi planerar även ett vårbröllop i april. (Lögn, jävligt stor lögn faktiskt. Han är en av mina bästa vänner, ni vet en sån man kan prata om allt tillsammans med och ha mascara rinnandes på kinderna med utan att skämmas.) Roligare än så var det inte.
121125
Känslan när man har på sig något som man inte riktigt kan bestämma sig för om det är snyggt eller om man ser ut som Britt 65 år med åderbrock. Må det bära eller brista.
121125
Jag blev förvånad över hur det som var så glest och för bara ett litet tag sedan var helt obefintligt faktiskt kunde bli till något som tycktes i närheten av mastigt. Jag har verkligen inte hunnit trimma ner det, det växer som ogräs. Han såg nästan ut att skämmas lite. Samtidigt som jag inte kunde sluta peta och släppa det med ögonen försökte jag överlata honom att det var helt okej. Att det inte gör någonting om hans trimmer går sönder och att han inte har råd att köpa en ny på någon månad eller två. Att jag inte skulle bli arg. Jag brukade hata behårade män och sen fyllde jag tjugofem. Blev vuxen och då gillar man vuxna saker. Som att dricka kaffe (lögn), smutta på rödvin (lögn) och skägg (ej lögn). Lördag. Jag hämtade honom på jobbet, han lurade mig att köra omväg och vi hamnade i djupaste skogen (i Kållered, sak samma) vi gick på upptäcktsfärd och jag hade lera långt upp på knäna och vi skrattade och hittade knappt hem och han lärde mig genvägar och vi berättade små hemlisar och vi berättade stora hemlisar och vi dömde inte varandra och vi lyssade på hiphop och vi svor över hundhår och tränade på att ligga (ja alltså, tränade på att Nils skulle lära sig att ligga, ej lögn) och vi skrattade ännu mer och pratade om pizzor och knäskador och drömmar och träning och jobb och sen blev det söndag morgon och då vaknade jag upp i soffan hemma med blåmärken på knäna och ja här är jag nu.
(Har ärvt min hjulbenthet efter min pappa)
121122
Idag önskar jag att jag var sambo och att han var på jobbet. För finns det egentligen någon bättre känsla än att vara hemma och pyssla och mysa med vetskapen om att det kommer komma någon intrillandes genom dörren som man kan ge en puss och hålla handen med och sen ge en nybakad kärleksmums. Jag älskar ensamheten men jag saknar tvåsamheten ännu mer.
121121
Tjejen utan håret blev istället tjejen med håret. Känner mig inte längre som en åttaårig skolpojke i kropp och själ.
121121
Den som en gång hade skägg och jag.
Här ligger jag och nyser ut hjärnsubstans och har feberfrossa och så skrattar han bara åt mig, kallar mig för unken och säger att om jag inte påmint så mycket om en farmor så hade han kunnat vara kär. Jag svarar med att harkla mig och säger tack gode gud att jag är farmorslik för vem fan vill ha en man med barnrumpekinder. Vi skrattar, han kallar mig för Linnea Nathalie Sofie och säger att hoppet snart är ute och åter igen kommer ordet unken med in i bilden. Unken schmunken, det kanske är så. Jag kanske är farmorslik, det kanske är därför jag lever för evigt ensam. Det kanske är därför min bästa vän är en hund och det kanske är därför jag ej kan sluta tänka på mastigt skägg. Jo jag säger då det, det där mastiga jävla jävla skägget och allt vad det gör med mig. The one that got away, fast ändå inte för jag är en drömmare. Jag lovade att ej nämna honom i text något mer, men han lovade även att sluta läsa så om han ser detta hamnar vi i skärselden båda två, en risk jag är villig att ta.
Här ligger jag och nyser ut hjärnsubstans och har feberfrossa och så skrattar han bara åt mig, kallar mig för unken och säger att om jag inte påmint så mycket om en farmor så hade han kunnat vara kär. Jag svarar med att harkla mig och säger tack gode gud att jag är farmorslik för vem fan vill ha en man med barnrumpekinder. Vi skrattar, han kallar mig för Linnea Nathalie Sofie och säger att hoppet snart är ute och åter igen kommer ordet unken med in i bilden. Unken schmunken, det kanske är så. Jag kanske är farmorslik, det kanske är därför jag lever för evigt ensam. Det kanske är därför min bästa vän är en hund och det kanske är därför jag ej kan sluta tänka på mastigt skägg. Jo jag säger då det, det där mastiga jävla jävla skägget och allt vad det gör med mig. The one that got away, fast ändå inte för jag är en drömmare. Jag lovade att ej nämna honom i text något mer, men han lovade även att sluta läsa så om han ser detta hamnar vi i skärselden båda två, en risk jag är villig att ta.
121120
Jag pratar med skägget, inte det mastiga utan det lite mer glesa. Eller ja, numera det skägglösa skägget om man skall vara helt korrekt (men han kommer alltid att vara den glesa i mina ögon). Vi pratar om brister och vi pratar om tryck över bröstet och vi pratar om sammanflätade vinterkalla fingrar och om frostiga kinder. Vi pratar om de frysande hemlösa och vi pratar om spårvagnsresor mitt i natten och vi pratar om allt som en gång gjorts och sagts. Vi pratar om att vi duger trots att vi inte är vackrast i världen ur våra egna ögon sett och vi pratar om att vi duger trots att vi är osäkra och trots att vi inte är perfekta. Han klappar mig på kinden, torkar tårar och jag gråter och jag skrattar och jag vet inte vad jag känner. Vi pratar om tomheten, om hur den fylls och om hur jag är rädd och om hur livet skulle kunna se ut och det får mig att le och sen pratar vi om hur det faktiskt ser ut, och så kommer tårarna igen och igen och igen.
121120
Känslan när man önskar att man var någon helt annan, någon helt annanstans med helt andra förutsättningar. Precis den känslan.
