110821
Halläningen i mig yttrar frasen "borta bra men hemma bäst". Jag sov som en kratta i hotellsängen, hade alldeles för varma kläder med mig och noll shoppingsug i och med alla människor som florerade på gatorna dygnet runt. Skåningen i mig däremot (som blivit inplanterad på äldre dar) gråter över att lämna underbara Malmö även om det bara är lite drygt en vecka tills vi ses igen. Malmö är mitt mekka, min fristad. Att strosa över torgen i gassande sol till ljudet av klingande rosengårdsskånska är nog det bästa jag vet. Jag älskar mångkulturen och stadens danska småstadsfeeling.
Vi började vistelsen med att titta på fotboll, spelar Liverpool så spelar dom, oavsett omständigheterna. Typ, den filosofin lever jag med. Kastade i oss snabb lunch från Waynes, promenerade en stund på gågatorna för att sedan hamna på Lilla torg för lite mera mat. Sedan mötte vi upp Alexander och Pauline, drack cider på hotellrummet, dansade till afrikansk musik, drack öl under ett träd inne på kungens, lyssnade på värdelös hårdrock för att avrunda kvällen med varsitt sista glas i hotellbaren. Idag var vi lata, hatade människor och flydde manin runt hotellfrukosten (jävlar, har nog aldrig sett så mycket folk slåss över lite bacon och ägg) och drog i oss en frukostmeny på ett mer eller mindre öde espresso house istället. Sen checkade vi ut, sprang på min mor med familj, drack kaffe, slappade i solen och satte oss på tåget hem. Det blev inte lika långt och rogivande som jag hade tänkt det, men det blev en helg som överklassade de flesta.
Vi började vistelsen med att titta på fotboll, spelar Liverpool så spelar dom, oavsett omständigheterna. Typ, den filosofin lever jag med. Kastade i oss snabb lunch från Waynes, promenerade en stund på gågatorna för att sedan hamna på Lilla torg för lite mera mat. Sedan mötte vi upp Alexander och Pauline, drack cider på hotellrummet, dansade till afrikansk musik, drack öl under ett träd inne på kungens, lyssnade på värdelös hårdrock för att avrunda kvällen med varsitt sista glas i hotellbaren. Idag var vi lata, hatade människor och flydde manin runt hotellfrukosten (jävlar, har nog aldrig sett så mycket folk slåss över lite bacon och ägg) och drog i oss en frukostmeny på ett mer eller mindre öde espresso house istället. Sen checkade vi ut, sprang på min mor med familj, drack kaffe, slappade i solen och satte oss på tåget hem. Det blev inte lika långt och rogivande som jag hade tänkt det, men det blev en helg som överklassade de flesta.
Kommentarer
Trackback
