111124

Funderar över vad det är jag har gjort fel den här gången. Hoppet lystes upp för ett litet litet tag men släcktes lika snabbt igen. Jävla helvete säger jag och trycker i mig en hel rulle med mjölkchoklad. Du förvandlar mig till nåt ohälsosamt jävla monster. En sunkig tragisk själ som mättar ömhetsbehovet med godis och kassa hårdrocksballader. Är jag bara ett jävla objekt som man kan dra fram och bara pressa på det man behöver för stunden för att sedan behandla som om jag var helt utan värde? Jag känner fan jag också, jag är också en människa av kött och blod och jag är så jävla besviken, igen,  så fruktansvärt jävla besviken och ledsen och alla kassa jävla känslor som finns. Det är tur att jag har Elina som överröser mig med skolarbete och att jag ändå någonstans har lite självrespekt kvar och inte tänker tillåta mig själv falla för det ytterligare en gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0