LinneaNatalie

Kräftskivan igår var helt bananas. Även om jag var nykter kommer det ta ett långt tag för den kroppsliga återhämtningen. Jag har träningsvärk i magen efter allt skrattande och jag lyckades tränga bort allting för en kväll vilket var så jävla skönt. Det blev en sån kväll då allting var tillåtet och jag lät mig själv känna mig genuint lycklig för första gången på en väldigt lång tid. Skrattet kom från själen och var inte ett falsk påklistrat skådespel och jag är så nöjd med mig själv att jag lyckades slappna av och bara vara där och då. Jag fick sällskap hem i form av R och det var så jävla gott att slippa komma hem till ensamheten och verkligheten på en gång.

Nu tillåter jag mig att skriva att jag saknar honom, och att jag gråter varje gång någonting påminner om stunder vi haft. Fan. Jag är så jävla kluven.