120106

Jag fick i princip sätta upp ögonlocken med tandpetare för att hålla mig vaken matchen ut. Jag svor, spottade och fräste av spänning och insåg att nej, det bor nog ingen man i mig trots allt, så hysterisk som jag blir för minsta lilla. Men det gav resultat! Klockan fem fick jag tillslut ro i kroppen igen och två och en halv timma senare ringde väckarklockan. Duschat mig vaken och fyllt på enegribanken med liiite liiite frukost, så nu jävlar ska det skrivas uppsats! (Stackars Elina)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0