111002

Jag har kommit på min mening med livet. Ni vet han den där ödlekillen med tatueringar och kluven tunga? Sån ska jag bli, fast katt. Fan va skönt att slippa raka benen och bara kunna leva det ljuva livet liksom. Gå upp när man känner för det, gnälla lite, bli kliad, bli borstad, kunna äta när fan man vill. Kanske ta en tupplur på soffan, och sen en i sängen, och i en flyttlåda, och kanske i fåtöljen, ha hysteriskt roligt åt en pappertuss på golvet, gnälla lite till, få ännu mera kärlek i form av mänsklig beröring (inga jobbiga jävla känslor inblandade, just some plain human touch). Skita i en låda och gnälla lite och så kommer det nån dum jävel med spade och en liten rosa plastpåse och städar upp det <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0