111016




Det ser kanske inte så aptitligt ut men det var det fanimej. Tacokväll hemma hos älskade P med snuskprat, tjejfilm och julmust. Det är typiskt oss, att vara sådär grova i munnen att farmor hade satt i halsen och att sitta och skälla över utfallen i filmen och prata om sådant som man bara kan prata om ensamma i en källare under en filt. Fallande kläder, nakna pojkar som dansar och älskar house, besvikelser och förhoppningar. Ni måste vara där att förstå. Det finns inget annat sätt att koppla allt det sjuka som rör sig i våra huvuden. Men fan, fan, fan, vad hon betyder mycket för mig min lilla Persika.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0