LinneaNatalie

Jag förstår inte. Killar, män, karlar, pojkar, kalla dem vad fan du vill men hur fungerar de egentligen? Hur fan vet dom precis vart dom ska trycka för att dra igång ett helt jävla inferno av osammanhängande känslor? Alltid när man behöver det som allra minst dyker de upp och bara vänder allting upp och ner och jag blir fan galen. De borde helt enkelt inte få existera, tänk så jävla mycket enklare livet hade varit. Jag hade kunnat gifta mig med en likasinnad istället och haft en partner som aldrig klagat över att snacka snusk över en fika, spenderat timmar i butiken, att jag köper för mycket kläder, som aldrig klagat över mina över femtio par skor, och som förstår tjusningen med att måla naglarna och att sitta framför spegeln i en timma och bara kämpa med att få till de perfekta ögonbrynen. Någon som förstår storheten av Nelly.com och någon som inte klandrar mig när jag dansar runt i köket i högklackade skor när jag lagar mat, istället för att ifrågasätta mig hade hon snörat på sig ett ännu högre par och vickat höfterna tillsammans med mig. Det vore så nära himmelriket det går att komma och just nu känner jag bara orden pressa på min tungspets; Victoria Peaches Vernersdotter, vill du gifta dig med mig och vara mig evigt otrogen (du får dra hem precis vem du vill, precis när du vill) tills den dag då vi båda hittar män som förstår kvinnlighetens alla komplexa sidor? <3