LinneaNatalie

Vaknade i panik av att jag inte kunde andas och i några sekunder trodde jag att jag var i en skräckfilm när jag insåg att jag inte var ensam i soffan. Ljudet av någon annans andetag rakt in i mitt öra och känslan av en annan kropp mot min, värmen, pulsen, hår mot min axel. Jag var precis på bristningsgränsen när jag kom på att jag faktiskt inte bor ensam. Visserligen brukar min sambo sova i en flyttlåda med handdukar eller i sin fåtölj men jag antar att även hon känner av förändringarna och söker sig till den värmande tryggheten. Min lilla snorpa, lilla söta älskade snorpan <3