111026

Jag lever. Jag trodde att jag skulle bli sågad i höjd med fotknölarna men jag överlevde hans vrede. Han gav mig komplimanger och tiden bara flög. Det var lite som om jag var och fika med min bästa vän, eller på en dejt (eller alltså, ja, ni fattar)! Vi pratade om allt mellan himmel och jord och så tittade vi på film med mig i huvudrollen, det tillhör inte direkt vardagligheterna. Blev positivt överraskad av en man som kunde sitta kvar i rum och hantera två av mig på en och samma gång!

För er icke studiekamrater och vänner som jag inte ringt ångestladdade samtal till inför detta möte handlar det alltså om en examination tillsammans med en av mina favoritlärare, han är sjukt hård och rättfram men ärlig och rättvis. Lite som pippis pappa ungefär. En såndär människa som är jävligt bra men som man har sjuk respekt för. Ja, you get the picture. Han bedömde mig utefter mina prestationer under praktiken och även på ett inspelat vägledningssamtal. Jag grät när jag kom dit av rädsla (och annat) och trodde att jag skulle gråta när jag kom hem men hejhopp. Här sitter ju jag glad som en lus och supertaggad för onsdagshänget nere på cheers med mina tjejer!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0