LinneaNatalie

Vill härmed officiellt tacka mina vapendragare tillika lovers för gårdagens alla bravader. Ni kan vara det bästa som gått i ett par skor. Less is more och man vet att man har haft en bra helg när man vaknar med frisyr à la erik hassle och i övrigt ser ut som den lille bleka skalliga farbrorn i familjen adams ❤

E: Han borde du känna, han går alltid i snobbkläder. Loafers, kavaj och sån skit.

Tolv nollfyra tjugosju, då var det alltså dags. Tjugofem, men känner mig mer som fyrtio. Vaknade klockan halv sju av skönsång utanför mitt fönster och har servat mig själv med en muffin med ljus i för att kompensera avsaknaden av frukost på sängen. Det känns ändå rätt okej, hittills, jag tänker protokollföra antalet gånger jag bryter ihop av ångest under dagen. Kommer säkert kunna bli en storsäljande triologi à la sagan om ringen, ungefär lika tråkig om inte annat. För nu är livet över, ingen plats för misstag, ingen plats för att ha roligt. Nu ska den seriösa masken på och mina kortkorta kjolar bytas mot pressveckade byxor.

Jag friade till Soran Ismail. Han sa ja. Jag slog huvudet i fönsterbrädet. Fick en bula. Ingen bra start på förhållandet.

Känslan när man ligger på motorvägen och håller på att köra om en lastbil, och lastbilen får vattenplaning. Känslan när man bara ser släpet komma okontrollerat, känslan när man slänger sig på bromsen och det missar med några centimeter. Precis den känslan när de alla binds ihop kommer förfölja mig länge framöver, och precis den känslan ger mig en ilning i ryggraden varje gång jag tänker på det.

Det är med enorm lättnad som jag nu kan erkänna att jag inte längre blir arg och besviken när någonting påminner mig om honom. Förr hade jag stängt av illa kvickt och arkiverat just den låten för all evighet, men idag sjung jag med och skrattade för mig själv, så som vi skrattade och det var liksom en skön känsla. En känsla av frihet att kunna se tillbaka med ett leende. Och när jag ändå håller på kan jag även erkänna att det finns någon som får mig att skratta hjärtligt, som får mig att dansa inombords och som får mig att känna mig lite som världens bästa Karlsson precis när jag behöver det som mest.

Nu vet den där gamla dängan Dragosta din tei eller vad den nu hette? Det låter som att min granne spelar den på banjo, och har gjort i två timmar nu. Jag ska fan lära mig bailando på tvärflöjt bara för att visa att jag kan minsann jag också.

Många av mina vänner är yngre än mig, många av mina vänner har barn, är gravida eller planerar, många av mina vänner tittar på hus och har hela sin framtid utstakad framför dem. Jag vill ha en katt. Den ska heta Ralph.

Skulle snyta bort lite förkylning men råkade nästan trycka upp en morot i näsan. På riktigt alltså. Börjar märkas att jag suttit på samma plats i snart trettiofem timmar nästan utan ens toapaus.

Känslan när man verkligen verkligen hatar rosépeppar och det fastnar mellan tänderna och man får inte bort det och man får panik och ju mer man pillar desto mer smakar det och man börjar gråta och man är nära på att kräkas och man får bort det. Precis DEN känslan.

Efter att jag tog den här bilden har jag gått rätt ut i gatan framför en bil, höll på att bli ketchup av mig samtidigt som jag satte mitt tuggummi i halsen för att jag blev så rädd. Jag har tappat ett paket knäckebröd så det blev smulor över hela kölsgolvet och när jag skulle ta ut mina ljusa jeans ur tvättmaskinen visar det sig att det låg två tépåsar i den ena fickan. Det ser ut som kissfläckar längs med ena benet och jag konstaterar härmed att jag ALDRIG mer i hela mitt liv ska leka med mitt eget öde sådär. Nu ska jag täcka mig själv med kuddar och vägra gå ut på en vecka eller två. Tack och adjö.

Gav precis en tjej världens bitchblick. Sen kom jag på att det var vanliga glasögon jag hade på mig, inte solglasögon...

Hade årets jävla mardröm om tandläkare, och gissa vart jag ska nu? Tänk på mig.

Undrar hur full jag skulle bli på ett glas vin just nu i och med att jag inte ätit sen i onsdags? Jag menar, i vanliga fall dansar jag ju macarena på köksbordet efter ett och ett halvt... Att prova eller inte prova, det är frågan.

Jag drömde att jag föll ner från tvättmaskinen (don't ask) och vaknade med ett sånt ryck att jag sträckte nacken. Kommer med andra ord inte ur sängen. Bra Nathalie.

Nu är det dags. Jag ska försöka äta en lingongrova med ost och en aktivia. Att kräkas eller inte kräkas, det är frågan. Spänningen är olidlig...

Skickade precis iväg ett sms för att reta någon som är lite mörkrädd. Slutade med att jag skrämde upp mig själv på kuppen. Bra Nathalie.

I samma vagn sitter även en helt hysterisk mamma med sin cyklande lilla son, en barnvagn och en stor jävla okopplad hund. Allt som har med denna lilla familj att göra bara skriker kaos. Ungen måste kissa, kattmamman (en nalle) är tydligen puts väck, hunden vägrar sitta still, cykeln välter och en utländsk gubbe som sitter mitt emot gapskrattar åt spektaklet och jag sitter här och ler, sjukt nöjd över att jag är så långt ifrån det där man kan vara, men sen när de kommer tillbaka, barnet myser upp i mammans knä med en bok och hunden ligger och snarkar kan jag inte låta bli att undra om det där kaoset kanske ändå är värt det i slutändan? #blödigtjej

såklart att skorstenskärringarna som stått och pimplat cigaretter i en kvart sätter sig i samma vagn som mig, på platserna bredvid, och skattar rökmoln långt nerifrån magen. jag älskar kollektivtrafik. speciellt när spårvagnen hit redan skakat kräket upp i gommen på mig. varsågod för informationen.

Japp. Det blev som jag trodde, men det gör ingenting för James Root började följa mig på instagram. Och så håller jag mig skinny.

Mår ruskigt suspekt. Jag kallsvettas, har haft näsblod tre gånger under dagen och nu efter badet kan jag inte bestämma mig för om jag är superhungrig eller om jag vill kräkas. Det lutar åt det sistnämnda och jag med min kräkfobi kommer ju kräkas bara för att jag är rädd för att görs det. Tough luck. Har bunkrat upp med hink, vatten och handduk, så nu återstår det att se hur jag spenderar natten. Spännande!

Att lyssna på slagsmålsklubben i badkaret är inte så avkopplande. Just sayin'

Sprang precis upp för jag trodde att min katt spydde. Jag har ingen katt. Istället insåg jag att ljudet kom från under badkaret. Någon kommer aldrig mer att gå på toaletten. Punkt.

Känslan när man tror att man vet vart man har en person och är glad över det, men sen visar det sig att personen inte alls är där utan någon helt annan stans. Precis den känslan håller mig vaken i natt. Den, tillsammans med vetskapen av att jag idag firar sex månader av självförakt. Fin kombination det där.

Hostade precis upp en massiv gul slemklump. Äckligt kanske ni tycker, men jag blev överlycklig för det är så nära ett påskägg jag kommer i år. Kanske dock struntar i att öppna och gotta mig i innehållet, där går fan gränsen även för mig.

Vad jag önskar mig när jag fyller tjugofem? Jo alltså...

1. Den perfekta mannen
2. En såndär gummiplatta med hål i som man tar bort gegget i diskhon med

Jag fastnade med bröstet i min bh efter träningen idag. AJ. Jag har då alltid sagt att vara nyttig är dåligt för mig, guess i proved me right.

Trodde att tanten i huset mittemot vinkade helt frenetiskt på mig så jag vinkade glatt tillbaka. Visade sig dock att hon tvättade rutorna. Awkward.

Kunde inte motstå annat än att åla mig i träningskläderna, snöra på joggingskorna och ta en tur i kylan. Inte för att jag har dåligt samvete för att jag inte tränat på två veckor, utan för att så snabbt som möjligt ta mig till affären och köpa kex och ost.

Konduktören är stenhård mot en stackare som har sms-biljett men inte hittar sig legitimiation, han granskar alla jättenoga men när han kommer till mig ler han bara och säger "du ser pålitlig ut" och går vidare. Jahopp, om jag ändå visste det innan jag köpte biljettjäveln.

Muffins till frukost och sova bort halva dagen, Nathalie is going nuts!

Och nu mindes jag precis hur jag fick skjuts en bit av en man på vinglig cykel. Visserligen bara kanske hundra meter. Men de var de mest bekväma hundra metrarna på hela hemfärdsäventyret.

Vaknade upp och visste inte alls vart jag var. När jag sen kom på att jag var hemma insåg jag att det kanske är på tiden att jag försöker skaffa mig ett liv i den här lägenheten. Förövrigt minns jag att jag stapplade hem i mina Jeffreys helt ensam från mitt ute i ingenstans i natt, ramlade och tappade min tallrik med mat som jag så försiktigt försökt balansera hela vägen, jag frös, jag grät, jag var full och jag hade bara en superkort klänning och kavaj i minusgraderna. Jag minns att jag skrattat hysteriskt åt könskämt och att jag försökt prata värmländska, att jag var fnissig som en skolflicka redan innan välkomstbålen och att det serverades falsche schnecken. Tory stod för en sjukt bra kväll, den bästa på länge och idag, japp, idag mår jag som jag förtjänar.