LinneaNatalie

Här är den. Reklamen som har format hela mitt liv. Reklamen som har givit mig de värsta möjligt tänkbara mardrömmarna som ung. Reklamen som fortfarande får det att krypa längs ryggraden. Reklamen som kommer hålla mig vaken ytterligare en natt. Reklamen som har gjort att jag blir kall som is varje gång jag hör namnet Ernst-Hugo. Och av oförklarlig anledning har jag alltid sett honom som jämförbar med allas vår Astrid Lindgren. Och inom snar framtid kommer jag att behöva tampas med Astrid så gott som dagligen när hon entrar våra sedlar. Rotborste och handsprit kommer bli min bästa vän.

Var precis tvungen att googla vad Pippi heter i efternamn eftersom det endast kom upp en bloggare när jag sökte bilder på Pippi Bergström. Långstrump var det visst ja. Vet inte om jag har min mentala status att skylla på eller min avsaknad av barndomsminnen. Behöver jag tillägga att Astrid Lindgren aldrig har legat mig speciellt varmt om hjärtat och alltid varit jämförbar med min kärlek till Ernst-hugo Järegård? Ni som känner mig mer privat vet vad det innebär, and it ain't pretty (för att göra en jävligt lång historia kort).

Jag älskar människor med samma dåliga humor som mig, och jag älskar att vakna av sms som får mig att skratta helt hysteriskt. Made my day.

Lider av ett extremt bekräftelsebehov när jag ligger här under filten och huttrar. Jag har kramp i hela livmodern med tillbehör, mitt ansikte har fått årets acneutbrott, min hudton i övrigt smälter in i den kritvita väggen, jag kallsvettas, jag har eric hassle-frisyr och jag behöver verkligen verkligen noppa mina jävla ögonbryn. Tack och lov fick jag rakat mina ben tidigare annars hade jag dött fuldöden. Och uptill det så är den enda man som funnits inom tio meters radie från min lägenhet på en hel evighet är en jävla bananfluga. Den förra döpte jag till sebastian, den här ska avlida. Tyck synd om mig någon.

Tränade. Kräktes. Lagade mat. Kräktes. Tog ett bad. Kräktes. Sov. Kräktes. Drack en kopp té. Kräktes inte. Varsågoda för den informationen.

Idag är en sån dag när jag är avundsjuk på människor som kan någonting.För jag kan fan ingenting, iallafall inte idag. Det spelar egentligen ingen roll vad det är personen i fråga kan, bara det är någonting som är utmärkande och som jag råkar vara lite extra kass på. Som den där kineskillen som sjunger "i will always love you" eller Kan dees jävla målande, eller han lillkillen som är grym på guitar hero, såna människor; FAN TA ER dagar som den här.

J: Det är tur för dig att du är rolig
N: Vad menar du?
J: Jo, det finns ju de som är roliga, sen finns det de som är snygga, och så finns det de som inte har någonting alls
N: Jaha?
J: Ja, så det är ju tur för dig att du är rolig...

Har inte hört av honom sen min tjugofemårsdag men nu duger jag minsann igen. Jag har gått runt med tankar om att jag är för gammal nu, kanske rent av "använd" i hans ögon för hans beteende tyder ju minst sagt på att det är lammkött han eftersträvar med tanke på att han flydde fältet så fort han kunde samma stund som "ja må hon leva" sjungs utanför mitt fönster. Men icke sa nicke, nu är han alltså tillbaka igen och förpestar hela min jävla tillvaro. Fönsterspindeljävel, i curse the day you were born.

En rakad kille med rött skägg hoppar på vagnen vid ullevi norra och en tant går fram till honom och ber om en autograf:

- Men visst är du alexander bard?
- Eh, nej...
- JOHO! DU LURAS!

Känslan när man är så jävla grym på tennis och utklassar motståndarlaget ashårt och hoppar och skriker FAN SÅG DU ELLER. Och sen känslan när man inser att man är ensam.

Åtminstone lurade jag grannarna.

Iförd outfit i ren femtiotalslyxhustruanda dricker jag cider ur vinglas, lyssnar på lana del rey och spelar baseboll med mig själv. Vacker syn och jävligt jävligt roligt. Synd bara att mitt ordförråd smutsar ner den annars så perfekta ytan. Och wii-ing under the influence rekommenderas starkt, även en måndag.