LinneaNatalie

På väg till jobbet imorse höll jag på att kissa på mig när en häck började skälla på mig. Inte häck som i rumpa, utan en stor buske. Den gröna sorten, med blad på. Jag hade varit stygg och skulle ge fan i att göra så igen, sa den. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera och en joggare som passerade höll på att ramla ner för trottoarkanten när han storögt tittade på oss, mig och den prasslande häcken. Vetskapen om att jag inte var ensam om att höra busken tala lugnade mig avsevärt. Behöver jag tillägga att jag vände mig om varannan minut för att försäkra mig över att den inte följde efter?

Ps. Mina bihålor är mer stockade än Tingstadstunneln under rusningstrafik idag, till och med mer stockade än Jenna Jameson, haha.