LinneaNatalie

Fick hemmabakad tårta av tant på jobbet. Gulle hon tänkte jag och högg in som den uppfostrade svullare jag är utan att titta vad jag stoppade i munnen. Och japp. Jag är fortfarande allergisk mot kiwi.

Mvh
De kallar mig rultan

Mamma, resten av släkten och de som anser sig pryda läs inte det här.
Tack på förhand.

Det är ju så att jag nätdejtade en snabbis för några månader sedan (och låtsas inte tappa hakan för detta har jag erkänt x antal gånger tidigare) och då är det ju så att man inte bara får ett och annat oanständigt förslag i inkorgen utan även att uppsjö av bilder. Egentligen skulle jag vilja hålla en folkomröstning på hur många procent av de svenska kvinnorna som faktiskt tycker att det är upphetsande att få bilder på mäns kön. För alltså, om jag ska vara ärlig, så ger en bild på en stor pulserande penis inte riktigt mig den där känslan av att personen bakom/ovanför/under/whatever är genuint boyfirendmaterial. Och sen alltså, vad är tanken bakom bilden? Vad ska jag ha den till? Det kanske bara är jag som är lite sådär väluppfostrad och fin i kanten, men gör tjejer samma sak tillbaka då? Om tanken bakom är att visa storleken så håll ett fucking jävla måttband bredvid då, så ska jag köra upp en tummstock så kan vi se om vi är perfekta för varandra och värdiga en första dejt. (Varning för jävligt mycket ironi)

 

Den här kiddon kom precis in till mig med världens smile och sa "jag tog precis i hundbajs". Sen klappade hon min på huvudet och tillade "ja, på riktigt alltså". Osäker på hur jag borde reagera på det. 

 

V: Vad är det man säger nu igen? Ingen fara i lådan?
N: Ingen fara på torpet?
V: Ingen fara i skogen?
N: Ingen fara på logen?
V: VAD FAN SÄGER MAN? Ingen fara i stugan?

*google is king*

V: Ja! Ingen fara på taket!
N: Och vad fan betyder det?
V: Jag vet inte...

Diskuterar gymnastik med min femåriga lillkusin

T: Kan du hjula?
N: Jag vet faktiskt inte, har inte provat på länge länge
T: Kan du stå på händer då?
N: Nej, det har jag aldrig kunnat
T: Nä, det är nog för du har så stor rumpa

Människor som gör allt i sin makt för att förstöra för andra människor är inte mycket värda i mina ögon. Speciellt inte när det handlar om personpåhopp framför vänner och familj. Jag vet att du läser det här och jag har förstått att du har skapat dig din egna sanning i ditt förvridna lilla huvud. Sen att du har mage att komma krypandes och be om min förlåtelse efter alla dina påhopp och rent ut sagt elaka ord som du inte bara alltså valt att delge mig utan även låtit dela med dig av officiellt. Du har inte den blekaste aning om hur någonting ligger till överhuvudtaget, och jag är helt förkrossad över dina lögner. Det spelar ingen roll hur många meddelanden du än skickar mig på nätterna, jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att ens ta ditt namn i min mun igen, du är inte värd det.

Känslan när det kittlar lite vid tinningen och man kittlar lite tillbaka och helt plötsligt får en tvestjärt på axeln. Ew.

 

 

Luring!

Känslan när man ligger i en solstol vid poolen och försöker se sådär semsterchic ut och runtomtkring gassar några i solen läsandes böcker om viktiga historiska händelser, de asheta göteborgsgrabbarna pratar om vilka sevärdheter de ska besöka och paret två solstolar bort håller en allmänbildande diskussion om något hett ämne jag tyvärr inte minns. Sen känslan när man mitt i denna sofistikerade skara kommer på sig själv med att ligga och sjunga Jag är en liten kanin och önskar hårt hårt hårt att ingen har hört.

Ironin i att nästan bli överkörd av killen i Sveriges värsta bilförare.

Känslan när livet tar två helt oväntade vändningar. Den ena som krossar en totalt, framkallar tårar och sömnlöshet, och sen den andra som ger känslan av att sväva på moln. Känslan när man får dåligt samvete av att vara lycklig, och känslan när man samtidigt får dåligt samvete av att vara ledsen. Kaos i kroppen, kaos i själen. Helgen har varit den värsta på väldigt länge, och samtidigt toppar den listan över en av de bästa. Älskade älskade mormor, det är så overkligt alltihop och jag önskar dig en fridfull vila. Jag önskar att jag gjort så mycket mycket mer och det krossar mitt hjärta. Och sen är det han. Han som får mig att trotsa mina fobier, som gör mig helt mosig på insidan och som håller mig i handen när jag behöver det som mest.

 

Man vet att man tar det där med otur lite väl seriöst när jag under hela gårdagen knackade hunden tre gånger på axeln varje gång han gick en a-brunn.

Idag är det minsann 164 dagar kvar till julafton. Är jag en helt tragiska människa om jag faktiskt säger att jag längtar?

1. Jag blir gladare för en bukett sparris än för en bukett blommor
2. Vägen till mitt hjärta går via spontanitet
3. Jag är livrädd för gräsmattor, havet, att flyga, kryp, mögel, kräk, ärr, fötter (speciellt lilltådelen), hundar, att tugga på oliver, kärlek och gamla människor.

Knäckebröd med keso till frukost - check
Knäckebröd med keso till förmiddagsfikat - check
Knäckebröd med keso till lunch - check

Känner riktigt hur den inneboende gourmanden i mig jublar, hjular och gör bakåtvolter av lycka. Mångsidig kost is teh shit.

 

Känslan när man pratar med en grek som säger att han kan något på svenska och man frågar vad det är och han ba "tjena pudding står du här och dallrar" och sen var det inte mer med det.

Jag har åttiotre centimeter långa ben (mätt på insidan), det är bara sjutton centimeter från en meter. Och eftersom jag bara är en och femtioåtta lång betyder det att jag har cirka femtiotvå procent ben. Är det normalt eller ser jag egentligen ut som en köttbulle på två tandpetare? För det känns lite så ibland.

Jag älskar att läsa bloggar skrivna av pantade småkids med mer volym på håret än hjärnkapacitet. Jag granskar varje ord, läser sida efter sida och skrattar så jävla belåtet för mig själv samtidigt som jag känner att mitt ego växer i rasande fart när jag inser hur smart och sofistikerad jag egentligen är. Sen kommer jag på att dessa små iq-befriade pattlisor tjänar typ femton gånger så mycket som jag gör genom att bara skriva om sina jävla nagelförlängningar och fjortisfyllor var och varannan dag och då jävlar känner jag mig sådär genomblåst eftersom det är egentligen jag som är en dum jävla blondin som går in där och bidrar till deras dagskassa medan de skrattar hela vägen till banken.

Känslan när man råkar dra igång brandlarmet och oavsett vad fan man står på inte når upp och det inte hjälper att vifta med handduk så man måste ta på sig de högsta klackskorna och lägga en väska på pallen och balansera och hålla på att trilla ner och sen inse att man haft någon i telefonluren under hela händelsen som skrattar sönder sig och där står man och skäms som en dränkt katt. Precis den känslan.

F: Hur gör man majonnäs?
N: Jag tror att det är typ ägg, vinäger och något mer

F: Men, krossar man ägget då eller?

N: Alltså, du måste inte koka ägget innan
F: ...

 

Ursäkta min frispråkighet idag men hur jävla snyggt är det egentligen men bikinibränna? Man kränger på sig de dära tygstyckena som skaver på de mest obekväma ställen för att täcka sina käraste ägodlar men sen efter en vecka i solen så ger det motsatt effekt och isället sätter just de privata delarna på årets display. Gyllene kroppshydda med kritvit rumpa och bländande bröst som riktigt skriker kom och ta mig om man skulle råka ha hangout på nakenbadet (inte den effekten jag eftersträvar för övrigt). Kunde lika gärna ha blinkande neonskyltar med texten "titta på mig, öppen för allmänheten" eller "ta tre betala för två" och så vidare, och så vidare, och så vidare.

N: Alltså, kan ni fatta att jag snart har varit singel i tio månader?
J: Ja, det är inte lätt när man är ful.

Bättre sent än aldrig som en tvättäkta optimist hade sagt.