LinneaNatalie

Kom över den här bilden från fredagens nöjesbilaga. Typiskt mig att alltid synas och ta plats överallt, och jävla tur för mig att jag hann dra ihop v-ringningen innan bilden togs, annars hade pappa satt morgonkaffet i halsen...

Let me put it like this, har haft en helt jävla fantastisk helg. Alldeles för tidigt för min smak tog vi tåget upp till Göteborg i lördags. Spenderade cash på små svarta fodral, käkade och ölade på O'Learys och allmänt bara gled runt och njöt. Sen tog vi en välbehövd promenad för att checka in på hotellet. Jag hade inte direkt höga förväntningar men damn, utsikten var helt smashing och jag kände direkt att jag skulle ha jäkligt svårt att ta farväl av det där rummet. Allt som saknades var en minibar, då hade min lycka varit fulländad.

Det bästa med Robert Gustavsson var dock maten, och då ska tilläggas att jag inte är ett stort fan av oxfilé och rödvinssås... Jag har aldrig riktigt uppskattat Robert, jag tilltalas inte av den där dumsnuskiga humorn, men det var underhållande. Han var bättre live än på tv och jag ångrar definitivt inte att jag var där, hade grymt skönt sällskap som gjorde hela kvällen. Medans de andra sen avrundade med Rockbaren avslutade jag och C kvällen med snuskigt dyrt lobbygodis och en kass Steve Martin-film i sängen, men det var det utan tvekan värt.

Igår hade jag shysst frisyr. Kände mig riktigt het när jag gled runt i min snuskigt vringade byxdress nerdressad med armékängor och stora ringar. Idag känner jag mig inte riktigt lika stencool. Håret är fett och står åt alla håll och kanter, mina strumpbyxor är fulla av katthår och min axelbandslösa, korta klänning vägrar sitta på plats. Den glider upp nertill, och glider ner upptill. Läget känns ganska ostabilt så det laddas för en eftermiddag i soffan med sambon som vilken sekund som helst nu ramlar in genom ytterdörren.
Har lyckats vara lite produktiv idag, agerade chaffuör halv nio, åt sedan frukost tillsammans med Lena på ett för mig nyt café. Har bokat in en klipptid till nästa vecka och köpt mig ett par grymt snygga jeans-shorts. Har även tagit mig en powerwalk och försett mig själv med lite frisk luft. Känns helt ok.

Är jävligt nöjd över min bedrift att inte ha packat upp efter malmöresan, detta innebär att väskan redan är packat inför helgens Göteborgsweekend. Ska bara lägga till en kostym till C sen är vi ready to go.

Yrvaken. Sitter här och har antagligen fixat smink och hår i sömnen för jag har inget minne av att jag gått in i badrummet. Tänderna har också mystiskt borstat sig själva och nu har jag ett hav av kläder liggandes framför mig att välja på till idag. Tåget går om en timma och jag vill känna mig hyfsat respektabel under mitt besök på SVT. Som det ser ut just nu blir det svarta ribbade strumpbyxor, en svart kort klänning och den helt enorma grå koftan jag fick hem igår. Det känns uppklätt men ändå lite nerdressat för att inte vara för formell. Jag har ingen lust att se ut som att jag var ute och slog klackarna i taket igår och gick raka vägen dit, och samtidigt vill jag inte framstå som lillgammal. (Fan kan man fortfarande använda ordet lillgammal på sig själv även om man passerat tjugostrecket för flera år sedan? Känner mig inte en dag över arton...)

Tåget lämnar perrongen om en timma, men jag känner mig lika omotiverad som igår. Men det är bara att klistra på leendet och att hålla huvudet högt, som jag gör alla andra dagar om året också. Gud förlåte om någon skulle se mig visa några andra känslor än lycklig, och perfekt.

Done and done. Dagen blev inte riktigt som planerat, men fick hem en to die for kofta från stylein och en retro pälsjacka (fejk såklart) på posten så det gjorde inte så mycket. Jag fick känna mig riktigt sådär glamouröst miserabel och det var en upplevelse bara det. Ingenting blir riktigt som jag vill just nu men jag tar nya starka tag.

Morgondagen kommer spenderas i göteborg för ett besök på SVT vilket jag verkligen ser fram emot, och kvällen bjuder på musikal på teatern med champange och snittar. Ombytet antar jag får ske på nån snuskig tågtoalett men det är smällar man får ta om man tvunget ska vara smashing dygnet runt. Eller haha, dygnet runt var väl att ta i. Ni ska se mig nu i mina flanellpyjamasbyxor och med håret i backslick, het brud!

Vaknade kvart över fem av att jag blev överkörd av en traktor. Skakandes och kallsvettig låg jag där, bara tittade upp i taket och kunde inte röra mig. Två timmar senare lyckades jag släpa mig upp och nu sitter jag här. Jag tackar högre makter för att svärmor var förbi igår med frallor från Kustbageriet (ett lokalt bageri som specialiserar sig på surdegar och stenugnsbakat bra, helt underbart gott) så att jag en gång för alla får i mig en någorlunda ordentlig frukost innan jag ska iväg på ytterligare en heldag. Ska sitta i videokonferens mellan nio och fyra, som jag känner mig nu kommer jag i huvudet vara överallt utom där jag borde vara. Känner mig som att jag gått på stand by de senaste dagarna men det kommer nog att lossna när jag återgår till en mer strukturerad vardag. I hope.
Ikväll blir det pepp-kvällsmat med min kusin och tidig säng för min del. Vad som händer där emellan återstår att se.

Chips, daim och äppeljuice till frukost, kanske dags att ändra matvanorna lite? Grejen är som sådan att jag inte kommer äta någon lunch idag heller, av den simpla anledning att jag inte orkar diska. Fy fan rentutsagt. Jag mådde dåligt över mig själv redan innan jag började tänka i dom banorna, men det är bara att inse att det är så jag fungerar, och det finns bara en person som kan ändra på det. Frågan är bara om jag kommer göra det?

Åh, jag längtar till tiden då man kan gå med tunna strumpbyxor och små klänningar utan att gamla människor rynkar på näsan så fort man går förbi. Och då man kan ha en kavaj istället för dunjacka eller bara en stor sjal slarvigt kastad över axlarna för en lite extra boho-chic känsla. Det är bara några månader kvar och jag sitter redan här och kombinerar små söta klädkompositioner i mitt huvud. Men FAN OCKSÅ att jag skulle envisas med att kapa mitt hår, jag saknar mitt långa bruna lockiga hår i en slarvig knut, nu tvingar jag springa runt med lite snagg här och lite långt där och känna mig som nån jävla bikerbrud i en cher-video från -87.

Jag skrev precis världens längsta inlägg och så dog datorn. Kul.
Har kört ut lillasyster i ovädret för en promenad hem, fick dåligt samvete för att jag inte följde henne men hon är ju ruskigt gammal nu trots att det skiljer nio år på oss. Haha, jag känner mig verkligen som tonåring på nytt när jag är med henne, skrattar tills halsen värker och tårarna sprutar. Bra tjej det där.

Gårdagen spenderade jag i Göteborg tillsammans med sambo, V och Malin. Vi käkade och spenderade pengar som vi egentligen inte hade (som vanligt då) utan samvetskval. Jag älskar den staden. När vi väl landade i hemkommunen igen var det bara att hoppa i en byxdress, smink och bling för att sedan göra stan osäker med V. Vi mötte upp Fredrik och Sebastian, två pojkar som jag spenderade all min fritid tillsammans med när jag var yngre, och det var så jävla kul att se dem igen. Grymt att det inte var ett uns av akwardness trots att vi inte setts på fyra år och grymt att vi kunde ta upp precis där vi slutade med rå humor och massa garv. Vi bowlade och käkade grymma ribs och tiden gick så jävla fort. Efteråt drog jag och V vidare och hyrde film och sen satt vi ihopkrupna i en fåtölj och halvsov till Karate Kid. Kan det bli bättre?

Har spenderat dagen struttandes runt i en liten grå klänning med axelvaddar, ett långt korshalsband, svarta strumpbyxor och min armékängor hela långa dagen. Kände riktigt chic, men FYFAN vad kallt det var. Vill man vara fin får man lida pin, och nog led jag alltid. Som om inte minusgraderna var tillräckligt har jag världens huvudvärk, jag har inte kunnat tänka och än mindre göra någonting produktivt, vilket inte är det bästa när man spenderar dagen på ett sociologi-seminarium. Pappa tröstade dock med middag ikväll så jag har hämtat mig någorlunda.

Nu ligger jag med en katt och en laptop i knät (varmt som fan) och kikar halvhjärtat på sex and the city. Det låter lite som att det är allt jag gör med mitt liv, men jag har bara kommit in i en seg period då tv:n är min bästa vän. Hej hå tragiskt liv. Men jag trivs, det är väl huvudsaken?

Imorgon blir det en heldag med min kära sambo i Göteborg, shopping och cafésittande står på schemat för att fira att jag är ledig fram till onsdag. Freakin fan...wait for it...tastic!

Har haft världens segaste dag. Jag hade ju planer på att bara vara hemma och göra ingenting men rastlösheten tog tag i mig fortare än jag trodde att den skulle göra. Det blev bara ett avsnitt av sex and the city i soffan, sen hittade jag mig själv städandes och diskandes. V kom förbi och vi gick en promenad i snöhelvetet. (Note to self, skaffa vattentäta skor) Jag fick även testat mitt nya visakort, för ovanligtheten skulle inte på kläder utan på *trumvirvel* MAT! Vad har flugit i denna arma kropp? Igår kom jag tomhänt från en runda på stan och idag kommer jag hem med mat... Visar det sig vara ett bestående problem kanske det är dags att uppsöka läkare?
Nu ligger jag här, mätt och fet (mentalt)  med sambon inom räckhåll och bara njuter. Vad kvällen har att erbjuda? Who knows?




Naturen gör det nästan värt att komma hem med blöta fötter...

Först ska jag börja med erkänna att jag var jävligt osäker på hur man stavar till tolfte, i had to google it. Har en ledig dag idag och det känns så jävla bra! När jag vaknade låg jag och drog mig i säkert en timma och planerade hela dagen till punkt och pricka med powerwalk, lunch på stan och diverse hurtiga utomhusaktiviteter. Sen gick jag upp. SNÖ. God damn snö överallt, vilket resulterar i att jag fan inte tänker släpa mitt vita ass en millimeter utanför dörren. Jag hade kunnat vara produktiv ändå, för lägenheten har havererat de senaste dagarna med kläder och disk överallt. Men jag bestämde mig för att ignorera det faktumet och krypa upp i soffan tillsammans med satc-boxen. Det låter lite mer som min grej. Sen återstår det att se om jag kommer här ifrån...

Blondinen på bilden är mitt allt, min vapendragare, min foxyfine peachypie, min BFF. En ung, snygg kvinna som hjälpt till att forma mig till den jag är idag och för det är jag henne evigt tacksam. Vi kan kalla henne V. Kvällen har spenderats med henne i telefon och då existerar inget annat. Jag fick gnällt över skolan, jobb och över avsaknaden av hemtagna påsar efter shoppingturen. Jag hittade ingenting, INGENTING, och då ska ändå läggas till att jag är en badass shopaholic. Jag antar att det är det negativa med att bo i en liten stad, alla kläder som blir över i  göteborg och malmö skickas hit och så hängs det fram en liten skylt där det står att det är nyheter för att lura vilsna själar. Men mig får dom inte, som inbiten stilsökare genomskådar jag dem. Dom jävlarna.

Jag drog på mig armékängorna, tog en svinjävlakall promenad genom my very own new york och efter frukost i kroppen släppte blocken. Tentan är inlämnad och det tog inte mer än några sekunder innan allt som har med sociologi att göra försvann lika fort. Så nu är jag just plain ol' me igen. Feels fuckin' great. Nu blir det sympatishopping för alla som fortfarande sitter med näsan i böckerna.

Ok, so I've been up since five'o'clock. Tre timmars fortsatta tankar på Ferdinand Tönnies, Emile Durkheim, George Peter Murdock, Talcott Parsons, and more to come. Det känns dock inte riktigt lika deppigt med feta klackar och lite bling. Det är sant, känner jag mig snygg och fresh går pluggandet så jävla mycket enklare. Med tio sidor kvar att skriva (fortfarande...) känner jag mig riktigt på g.

Pierre Bourdieu, Frederick Winslow Taylor och Rational choice theory är saker jag har på hjärnan idag. Eller rättare sagt saker jag borde ha på hjärnan. Hemtentamen på fjorton sidor som skall vara inlämnad imorgon, jag har skrivit fyra. Resterande tio sidor har gått åt till att tröstfika med mig själv och läsa bloggar om allt och ingenting. Jag känner mig ofräsh och irrelevant och grå vilket gör att jag tappar suget ännu mer. Att spendera hela dagen instängd i ett litet kontorsutrymme är inte min grej, men hey, a girl has gotta do what a girl has gotta do. Vill man bli mäktig och avdunsta respekt kan man inte sitta med fötterna på bordet och facebooka på iPhonen. Eh...

Ok, so here I am. Inte killen med glasögon, uppenbarligen, det är min sambo. Utan till höger. En liten tanig brud med pojkfrisyr och jag må se lite sådär kaxig ut och ha glimten i ögat men låt er inte luras. Jag är ganska harmlös och torr för att vara ärlig, vilken jag föredrar att vara. Blyg och försiktig men drömmandes. När jag sitter i receptionen workinghours eller pluggar så är min hjärna någon helt annan stans, eventuellt i new york. Min hemstad är lite som new york, här finns ett hus som är över sju våningar och vi har taxibilar! Mer liknelser än så finns inte ännu, men det funkar för mig. Det gäller bara att tänka positivt och om jag en dag önskar att jag såg ut som Kate Moss så varför inte gå all in och köra stenhårt på det? Bara låtsas liksom, glida fram på gatorna med klackar och pälsjacka fast det regnar och fast det är en liten håla där alla andra går i sina täckjackor från Ullared. Livet blir så jävla mycket roligare då än att gå runt och sukta efter saker som inte finns inom räckhåll.
Right?

Jag har alltid drömt om att ha en blogg liksom påriktigt. Inte bara en sida där man uppdaterar en gång i halvåret för att man är upprörd över någonting och vill skrika ut fula ord till hela världen. Känna att jag åstadkommer något annat än en paycheck från jobbet if u know what I mean? Jag hade tänkt att börja första januari i år, för att liksom inte börja mitt i, som att läsa en bok utan att läsa de tre första kapitlen, men sen kom jag på att det kvittar ju eftersom jag isåfall skulle ha behövt börja blogga redan för 20+ år sedan och fan, jag är inte snygg, det krävs fyrahundranittiotre bilder innan jag hittar en duglig nog att visa för världen, och jag är inte direkt rolig.
Men just nu känns det som ett i-landproblem att jag inte är tillräckligt blogg-snygg och smart...