LinneaNatalie

Yrvaken. Sitter här och har antagligen fixat smink och hår i sömnen för jag har inget minne av att jag gått in i badrummet. Tänderna har också mystiskt borstat sig själva och nu har jag ett hav av kläder liggandes framför mig att välja på till idag. Tåget går om en timma och jag vill känna mig hyfsat respektabel under mitt besök på SVT. Som det ser ut just nu blir det svarta ribbade strumpbyxor, en svart kort klänning och den helt enorma grå koftan jag fick hem igår. Det känns uppklätt men ändå lite nerdressat för att inte vara för formell. Jag har ingen lust att se ut som att jag var ute och slog klackarna i taket igår och gick raka vägen dit, och samtidigt vill jag inte framstå som lillgammal. (Fan kan man fortfarande använda ordet lillgammal på sig själv även om man passerat tjugostrecket för flera år sedan? Känner mig inte en dag över arton...)

Tåget lämnar perrongen om en timma, men jag känner mig lika omotiverad som igår. Men det är bara att klistra på leendet och att hålla huvudet högt, som jag gör alla andra dagar om året också. Gud förlåte om någon skulle se mig visa några andra känslor än lycklig, och perfekt.