LinneaNatalie

Mitt i packandet kände jag att jag fan ska ta semester från allt. Därför får dator och andra beroenden stanna hemma. Hur jag ska överleva tre dagar blir intressant, men antagligen nyttigt eftersom jag redan börjar få ångest.

Varför är det mycket enklare att gå upp på morgonen när man ska göra någonting för nöjes skull? Visserligen snoozade jag i fytriofem minuter, men det är en annan historia. Jag kom ju upp i tid iallafall. Och så spelade jag lite wordfeud och sen satte jag mig här. Vad är fel med den bilden? Bortsett från att Elina snart kommer och jag fortfarande inte har packat, osv, osv. Kanske borde göra en fuling och åka iväg med tom väska så jag har en anledning till att spendera mina sista pengar på kontot på kläder och ytligheter istället för på någonting vettigt? Märker att realisten i mig inte har vaknat ännu, hur ska detta gå?

Istället för att packa och göra alla normalt sett relevanta bestyr innan jag beger mig ner till malmö igen tog jag en välbehövlig promenad med Peaches. Det var så jävla skönt, både kropp och själ fick sin behövliga del av terapi och det är en stor sten som lättat från mitt hjärta. Men nu, väl hemma i värmen igen får jag allt igen för att jag smet. Kantareller ska förvällas, benen ska rakas, väskan ska packas, räkningar ska betalas, katten ska klappas, blommorna ska vattnas och...fan, jag känner att jag har glömt något. Det lär komma till mig tidigt imorgonbitti när Elina står ute på gatan och väntar. Nåja, den tiden den sorgen.

Välkommen vardag. Samma sekund som alarmet ringde igår ställde sig hjärnan in på rutin. Som en robot gör jag sedvanliga morgonrutinen (alltså håller på att försova mig och spilla ut allt i min närhet, idag blev det tillexempel översvämning i badrummet under sämsta möjliga tillfälle), glöm allt vad frukost heter, om möjligt trycker jag in någonting i köttbullsstorlek i käften samtidigt som jag springer med oknutna skor och jackan ut-och-in. Extrem fara för att sätta köttbullsstorlekssaken i halsen, men living in the edge är lite min grej. Det är så jag får mina kickar.

Idag har jag svarat i telefon, kopierat, frankerat, gjort utskick, tagit bokningar och höststädat i register. Det mest positiva med vardagsrutinerna är nog ändå att jag slipper komma hem och lukta fisk, och jag slipper fleecelångkalsonger när det är trettio grader ute.

Som en käftsmall vaknar jag till ytterligare en förlovning offentliggjord på Facebook. Verkligen jättegrattis till er, men det var det sista jag behövde. Varför ska alla vara så jävla lyckliga hela tiden? Nackskott på den som ler i min närhet idag.

Eftersom jag inte lyckades hålla ner spyan i halsen och få tårarna att stanna i tårkanalen har jag legat i sängen hela dagen. Tragiskt liv, men det är bara att gilla läget.

Det är med ruskigt grusiga ögon jag tvingar i mig knäckebröd till frukost. Lyckades göra den där sköna, ni vet man man somnar runt en halvtimma innan klockan ringer och vaknar helt yr och illamående. Bra jobbat. Idag är det dags för verklighet och jobb, efter att ha haft semester i en hel vecka känns det väldigt väldigt konstigt. Nuförtiden vet jag tydligen varken hur man är ledig eller hur man jobbar. Tough luck. Nu är det dags att hoppa i fiskekläderna och klistra på butiksjobbarleendet och försöka glädjas över att det kommer rulla in lite mer på kontot såsmåningom.

Jag kommer hem, klockan är inte mer än strax efter nio men mörkret har redan börjat lägga sig. Jag fipplar länge med nycklarna innan jag får upp dörren. Ser utifrån hur lyset på vinden är tänt igen trots att lägenheten över står tom och där inte borde ha varit någon. Jag klickar frenetiskt på lampknappen, upp och ner om och om igen, men inget ljus mer än av lampan utanför dörren som blinkar när jag i ren desperation försöker med alla knappar jag kan hitta trots att jag mycket väl vet vilken av dem som går vart. Jag stänger försiktigt dörren bakom mig och känner efter en extra gång så att den verkligen går i lås, så tyst jag bara kan letar jag fram lägenhetsnyckeln och börjar försiktigt treva efter det första trappsteget. Det är svart. Och tystnaden håller på att kväva mig. När jag har kommit några steg upp för de första trappan börjar jag slappna av, men då kommer det. Som så många nätter tidigare kommer det smygandes på mig precis när jag börjat mjukna i musklerna. Det låter som en mobiltelefon, eller snarare som en speldosa som man hade när man var lite, den med den dansande ballerinan. Det kommer uppifrån. Tidigare när lägenheten en trappa upp varit bebodd av sommargäster har jag skapat mig logiska förklaringar till vad det kan vara. Men nu? Det är bäcksvart runt omkring mig och jag känner paniken komma. Inte innan jag kollat en tredje gång att lägenhetsdörren bakom mig verkligen är låst vågar jag andas. Håller jag på att bli galen? Håller jag på att tappa mig själv så som jag tycks ha tappat det som legat mig allra närmst om hjärtan under så många år? Det bränner bakom ögonlocken.

Har gått en terapirunda inne på Ikea. Ingenting av det jag skulle ha kom med hem, däremot en massa annan skräp som kommer jag kommer spy galla över inom snar framtid om jag känner mig själv. Jag överöser mig med shoppingångest istället för att känna efter hur jag egentligen mår. Skönt för stunden, åt helvete i längden för det betyder bara att jag kommer ha dubbel ångest under kvällen. Här hemma är det kaos, tusen olika projekt som är påbörjade men som aldrig verkar se sitt slut. Jag orkar inte ta tag i dem nu heller, jag orkar inte ta upp min telefon och jag orkar inte sitta här. Jag vill bara sjunka igenom jorden, men istället låter jag pappa bjuda mig på middag. Det känns aningen mer hälsosamt.

Och du, dumma dumma du, jag saknar dig.

Krampaktigt håller jag i telefonen så nära inpå mitt hjärta den kan komma, varannan minut fryser jag till is när mina ögon letar efter meddelandesymbolen högst upp i det vänstra hörnet. Ingenting. Kinderna är fuktiga och det är först nu jag vågar tillåta mig själv att känna. Borde inte skriva detta här, men nu gör jag det ändå för då slipper jag känna mig så jävla ensam.

Fan, som om av telepati vibrerar den mot min bröstkorg. Vågar jag öppna och se?

Idag var en konstig dag. Jag finner inga ord. Jag tackar iallafall högre makter att jag har fina vänner som tar emot mig med öppna armar trots att jag mest sitter som apatisk och tittar rakt fram. Nu någon lättsam serie på datorn medans jag försöker finna ro i en öde säng.

Inte nog med att jag sparkade bort gula löv som yrde runt mina fötter när jag stod i bankomatkön och väntade, så kom jag till insikt med att det idag är fyra månader till julafton. Hade jag kunnat önska mig pracis vad jag ville i hela världen hade min önskelista sett ut någonting i stil med:

1. Att jag vann tjugofemtusen i månaden i tjugofem år
2. Att vakna en morgon och se ut som Kenza
3. Att vår hyresvärd kom på den smarta iden att sänka vår hyra
4. Att en person kommer hem helskinnad och att det bara var ett missförstånd
5. Tv-kanaler
6. Att min pappa blir bra ♥
7. Bli bästis med Lykke Li

Jag har bitit ner mina naglar till obefintlighet, det gör förbaskat jäkla ont. Tänk er att sitta och plinka på ett jäkla tangentbord när fingertopparna blöder. Därför orkar jag bara skriva någon liten rad då och då...

Jag har hittat paradiset för alla svampälskare! Jag vet inte hur många liter kantareller jag hade kunnat plocka på mig. Dock skulle jag ju bara göra toast till mig och C till kvällsmat, så det räckte med någon näve. Eftersom jag älskar alla mina tre läsare så otroligt mycket så tänkte jag dela med mig av detta smultronställe. Långt långt in bakom fruktdisken på Ica Kvantum! Helt jäkla suveränt.

Idag har jag åkt tåg. För att åka tåg måste man tydligen vara medlem i mensa. Det är inte jag, vilket kan förklara mitt fatala misslyckande. Jag klarade mig helskinnad med nöd och näppe ur händerna på biljettkontrollanten och fick fikat och shoppat med mina göteborgstjejor. Har inte sett dem på hela sommaren och det har faktiskt tärt jävligt hårt på mig. Nu är jag hemma och hel igen, och ska äta nybakad rabarberpaj som min favoritgranne har bakat.

Nu är fan botten nådd. Nu gråter jag över klipp med Justin Bieber. Hjälp mig.

Om någon kommer in nu och frågar varför jag sitter och gråter som ett litet barn med maskara rinnandes över kinderna kommer jag aldrig erkänna att det är för att jag tittat på youtube-klippet där Chris Colfer winner en golden globe på repeat. Aldrig.

Jag kom precis på att jag inte har badat i år, inte ens i en klorfylld jävla simhall. Det kliar i benen när jag tänker på varma dopp i medelhavet. Det kan vara av abstinens, det kan vara på grund av myggbett. Skillnaden är hårfin just nu.

Det regnar ute. Inte lite, utan mycket. Varför? Jo, för att jag är ledig idag. Därför ska ni inte bli förvånade om det ösregnar varje dag fram till lördag. Jag tänker minsann inte lyft ett finger idag iallafall, det är ens sak som är säker.

Halläningen i mig yttrar frasen "borta bra men hemma bäst". Jag sov som en kratta i hotellsängen, hade alldeles för varma kläder med mig och noll shoppingsug i och med alla människor som florerade på gatorna dygnet runt. Skåningen i mig däremot (som blivit inplanterad på äldre dar) gråter över att lämna underbara Malmö även om det bara är lite drygt en vecka tills vi ses igen. Malmö är mitt mekka, min fristad. Att strosa över torgen i gassande sol till ljudet av klingande rosengårdsskånska är nog det bästa jag vet. Jag älskar mångkulturen och stadens danska småstadsfeeling.

Vi började vistelsen med att titta på fotboll, spelar Liverpool så spelar dom, oavsett omständigheterna. Typ, den filosofin lever jag med. Kastade i oss snabb lunch från Waynes, promenerade en stund på gågatorna för att sedan hamna på Lilla torg för lite mera mat. Sedan mötte vi upp Alexander och Pauline, drack cider på hotellrummet, dansade till afrikansk musik, drack öl under ett träd inne på kungens, lyssnade på värdelös hårdrock för att avrunda kvällen med varsitt sista glas i hotellbaren. Idag var vi lata, hatade människor och flydde manin runt hotellfrukosten (jävlar, har nog aldrig sett så mycket folk slåss över lite bacon och ägg) och drog i oss en frukostmeny på ett mer eller mindre öde espresso house istället. Sen checkade vi ut, sprang på min mor med familj, drack kaffe, slappade i solen och satte oss på tåget hem. Det blev inte lika långt och rogivande som jag hade tänkt det, men det blev en helg som överklassade de flesta.

Jag vaknade till fruktansvärd bakfylla. Vilket är jävligt skumt eftersom jag bara drack läsk och C bara drack någon enstaka öl. Det blev inget malmö igår, det blev poker in på småtimmarna med kärt folk, bra musik och pizza. Istället tar vi tåget om två timmar, stannar endast en natt och tar sista tåget hem imorgon igen. Livet kom ivägen för vår minisemester men det är inte mig emot. En natt borta är mer än nog, och snart blir jag studerande hobbymalmöit ändå. Får ju inte bli för mycket av det goda liksom.

Jag tål inte apelsiner men idag är jag sugen på att äta två, just for the fun of it. Ingen bra dag för fröken med andra ord.

Idag har jag varit ledig igen. Jag vet nog inte riktigt hur man gör för jag går mest runt i en cirkel och pratar osammanhängande och agerar på sätt helt utan logisk förklaring. Tillexempel lyckades jag övertala C att gå med mig ner till stan med premisserna att vi absolut inte skulle titta på kläder, jag vet inte riktigt hur jag tänkte där. Kanske trodde jag att om jag drog in honom på H&M i rena farten att han faktiskt skulle finna det rogivande och trivsamt där inne. Det funkade inte. Och hur roligt är det att shoppa om man inte får gå in i affärer? Tack gode Gud för att det är jobb imorgon igen, annars vet jag inte vart jag skulle ta vägen.

"Ett brev från Nelly.com är nu inlämnat till Posten och på väg till dig..."
Finns det vackrare sms att få? Imorgon är det alltså julafton och jag kommer bli den snyggaste tjejen i malmö.

N: Vad gör du?
C: *inget svar*
N: Vad gör du?
C: *inget svar*
N: VAD GÖR DU?!
C: Jag försöker rida en häst
N: Okej....?

Råkade mitt i all tristess boka ett hotellrum i Malmö över helgen. Som det kan bli! Så direkt efter jobbet på fredag drar jag och sambogubben vårat pick och pack söderut för att lyssna på musik och umgås med våra underbara skånefolk. Tacka vet jag skatteåterbäring! ♥

Idag är jag ledig och har den tråkigaste dagen någonsin. Samtidigt som det är det skönaste som finns att bara vara hemma blir jag så in i helskottas jäkla rastlös och ingenting duger som sysselsättning, INGENTING. I ren protest mot vardagsrutinerna som är på ingång ska jag ställa mig och göra tacos. Tacos på en onsdag tänker ni, det är ju fredagsmat (som kassörskan i affären var tvungen att påpeka). HELL YES säger jag och känner mig syndig.

Eftersom det bara var jag som hade alla rätt igår (och var den enda tävlanden) vann jag en biobiljett till Captain America betalad av ingen mindre än min syster. Dunkelt ljus, flätade fingrar och popcorn i håret i salongen. Svettiga karlar, muskler och sprutande testosteron på duken. Precis som det ska vara.

Vilken bild till vilken händelse?

1. När människor som vet om att min telefon inte fungerar som den ska fortfarande trilskas med att skicka sms med frågor i, och fem minuter senare skickar ytterligare meddelanden där det står något i stil med "ska du det eller?" eller "hallå svara då"...

2. När man erbjuder sig att jobba kvar länge när det är mycket att göra man ändå inte har någonting planerat och det kan vara gott med de extra pengarna, men i slutändan blir den som blir hemskickad först. Och sen få höra att jag själv bett om att få gå hem.

3. När man vid värsta möjliga tillfälle har glömt stänga av ljudet på telefonen och får ett sms, där det står "En liten påminnelse till finaste fröken Karlsson: du är bäst ♥ "

4. När man verkligen inte kan sluta bita på naglarna trots att det blöder och gör ont som in i helvetes jävla skit.

Vill bara tipsa om mitt nya läppglans med plumping effekt. Det finns ingenting sexigare än fylliga läppar. Alltså kolla bara, jag som har världens minsta fiskmun ser helt plötsligt ut som Annie Lindblad och jag har aldrig kännt mig hetare. Att det svider som in i helvete och rinner dreggel ur mungiporna är lätt värt det!

LinneaNatalie ♥ Lipplump  = Sant

Idag har jag agerat mp3 på jobbet, fikat med min favoritgranne och blivit kastad som en trasdocka i köket. Min älskade sambo har retat och petat på mig sen jag kom innanför dörren, varit allmänt pillemarisk och haft jävelskap i blicken. Det här kommer bli en lång kväll...

C: Det är tur att du inte är tjock för då hade du haft världens rundaste ansikte, nu ser du bara ut som en apa.
N: ...

Idag är det förresten söndag och jag känner mig inte alls som Britney längre. Idag är jag liten och svarthårig igen, med pyjamasbyxor och en söndrig tröja. Regnet öser ner utanför och det är faktiskt helt okej att vara en lat, uppjäst nageltuggare med sjuttiotalsfluff.

Grattis till min fina Malin som efter ett besök i ett av tornen på ringmuren numera har en ring på sitt finger! Och neeejdå, jag är inte aaaalls avundsjuk.

Ikväll är det Britney Spears-kväll på fridhemsberg. Jag låtsas att jag är blond, snygg och har hela knän. Höfterna svajar i takt med basen och jag slickar mig runt munnen (för att få bort restena av det rostade morotsbrödet jag precis tryckt i mig). Med sug i blicken och alldeles för högt tonläge skrämmer jag slag på både katt och grannar när jag skränar med till de allra tyngsta beatsen om gift och slaveri. Gud, vilken naturbegåvning jag är! Nu önskar jag bara att jag hade en röd kroppsstrumpa i latex så vore kvällen fulländad.

Jag åt precis en ostbåge från golvet. En luddig ostbåge. Det värsta är att trots katthår mellan tänderna och klykningar efteråt så var det värt det.

Jag hade glömt hur tungt det är att gå upp när man inte lämnar sängen ensam. Hur fel det känns att försiktigt lirka sig ur det varma järngreppet av någon annans armar för att sätta fötterna mot det kalla golvet. Nu sitter jag här med mitt rostade morotsbröd och inväntar att den sista schemalagda arbetsdagen på sommarjobbet ska börja. På måndag är jag tillbaka i verkligheten igen. Semester, vad är det?

Har glidit med ett leende på läpparna från det att jag vaknade av egen vilja. Kroppskontakt i olika former, allt från läppar som möts till fingrar krokade i varandra. Vi har varit turister i vår egen stad och bara njutit. Ätit god mat på restaurang och ägnat kvällen åt sällskapsspel. Han överraskade mig med att komma hem igår den lilla jäveln, och idag har vi tagit igen allt det vi missade i helgen ♥

Först nu börjar min dag på riktigt. Har roat mig hela förmiddagen åt att avundas Bingo Rimér. Det är inte det att jag vill fotografera halvnakna kvinnor eller ligga runt med halva stockholm, utan det är hans otroliga go och viljestyrka jag skulle vilja ha en uns av. Sätter jag upp ett mål för mig själv så river jag det inom en kvart. Varför skulle en finnig småstadstjej utan talang komma någonstans i världen? Det är lite den inställningen jag har, och här är jag, slitjobbandes med krossade drömmar och kluvna hårtoppar som läser biografier och snyftar sig igenom sina lediga dagar.

Till skillnad från igår är jag faktiskt ledig idag, på riktigt. Det ni!

Är det bara jag som är dum i huvudet, eller finns det någon mer som läser med dialekter? Foki (en liten jätteyttepyttig sockersöt alltingsomärfluffigtärdetbästasomfiiiins-bloggerska) kommer från typ norr, norrland kanske, och allt hon skriver läser jag på norrländska. Står det i aftonbladet om Gunde Svan, yes, då läser jag på dalmål. Samma sak med Zlatan. Ja, you get the picture. Snälla, söta, rara säg att det inte bara är jag som lider av denna åkomma?

Update:
Nu kom jag precis på att Foki kommer från Thailand vilket gav mig aningen huvudvärk. Betyder det att jag måste översätta alla hennes inlägg till thailändska? Oh herre gud...

Har ikväll firat att min kära kusin kommit in på sin utbildning med god kvällsmat och en film. Det är lite vad jag gör på kvällarna nuförtiden, äter gott och berikar mina kulturella kunskaper. Den här gången blev det prinsessan och grodan, man måste ju även bejaka det inre barnet lite då och då. Har skickat sockersöta sms till min C också, och nu har jag en katt som försöker krypa in i min onepiece. Bra kväll helt enkelt.

Jag trodde att jag var ledig idag. Det var jag inte. Så idag görs allting jobbrelaterat jävligt motvilligt. Typ som att gå upp, äta frukost och klä på sig. Jag sitter och sprattlar på golvet med armarna i kors och överläppen snuddandes vid nästippen. Kanske inte bildligt talat men det är i princip så det känns. Jag önskar att jag var liten igen, då den sortens beteende var lite mer accepterat än vad den är nu. Allting var så mycket lättare då. Det var bara att gallskrika fram sin vilja, hur fasen gör man nu? Det känns liksom ganska dumt att stå och gapa med tårarna sprutandes för att jag inte har råd att köpa en chokladbit på coop vid tjugofyra års ålder.

Kvällsfrallor och Tamara Drewe i soffan tillsammans med Peaches. Hon är en av tre saker jag skulle ta med mig till en öde ö. Livet känns alltid så okomplicerat och behagligt när hon finns inom synhåll, dessutom har hon bra smak när det gäller mat så jag skulle inte riskera att bli övertalad till att äta något osmakligt som barkbåtar och kackerlackor.

Idag har jag rensat fisk. För det är sånt jag gör. Rensar fisk, säljer den och slår in den i små paket. En tydlig sammanfattning av mina så glamourösa arbetsdagar. Slå det om ni kan!

"They say Hiphop was born in the bronx, but the bronx was born in sweden"

Tomten kommer visst tidigt i år, om man ska tro brevbäraren alltså. Men det är klart, om man vill lägga fingrarna på denna fräsiga julservis gäller det att vara ute i god tid.

Saker som gör mig sprudlande glad:
choklad, nytvättade sängkläder, chuck bass, mat, att hoppa i vattenpölar när ingen ser, glee, bara ben, mjuka handdukar, C, the sims, musik, tv-spel, fluffiga saker, djurbebisar, snygga underkläder, prislappar, snittblommor, glasburkar, blues, tystnad, taylor momsen, skor, ytligheter, fötterna på bordet, rosa, peaches, att dansa bugg i köket, lady gaga, plastblommor, stenar, skirat smör, gardiner, fisk, prydnadskuddar, lampor, sex and the city, destinee & paris, allsångslåtar som jag kan utantill, hjälpsamhet, komplimanger, morotscupcakes med philadelphiatopping, nätshopping, filmrepliker, soran ismail, att dansa till jerry hoffmaestro, djupa ryggar, tatueringar, josefine, malmö.

Jag ska se till att jag bor bredvid nåt coolt inneställe eller en aslyxig restaurang, för då kan jag ju checka in där på Facebook och få folk att tro att jag lever värsta jetset-livet när jag egentligen sitter i mysbyxor och petar mig i näsan.

Den mysiga välplanerade dagen blev som vanligt inte alls som tänkt. Middagen på invito byttes ut mot en kebabtallrik som kastades in i farten, rundan på stan byttes mot snabbfilen på motorvägen, de sammanflätade fingrarna och romantiken byttes ut mot jobb och ensamhet. Jag känner mig på riktigt ledsen och besviken då jag verkligen sett fram emot att få tillbringa tid tillsammans med C, eftersom vi alltid jobbar om varandra och inte har tillbringat mer än enstaka dagar tillsammans på hela sommaren. Fan också.

Idag är jag sexig, helt sjukt sexig. Glider runt i köket med mina fårskinnstofflor, rutiga flanellpyjamasbyxor, leopardtshirt och ett stor rosa svea-pannband. Inte nog med det är jag grön/vit i ansiktet. En anblick av mig skulle få det allra modigaste av barn att gallskrikandes springa hem till mamma. Men romantisk är jag, steker pannkakor för fullt och kokar kaffe till min man. Springer även fram och tillbaka till tvättstugan som den äkta husmor jag är. Haha, springer fort som fan till och med, ifall en granne skulle råka sticka ut näsan i trappuppgången.

Åt pizza tillsammans med C efter jobbet, av ren lathet och av rent sug efter onyttigt. Sen sov jag. Jag vet inte hur länge men jag antar att det var i några timmar, och nu har jag spelat tv-spel och tittat på film med fötterna på bordet och frossandes ostbågar. Fy fan vilken fettlördag, underbart! Imorgon är första gången på flera veckor som vi har ledigt samtidigt en hel dag, förstår ni pressen i det? Tusen saker ska hinnas med och allt ska göras sockersött och med fingrarna ihopflätade. Kanske inte riktigt, men nästan. Gud, jag har saknat min man.

Morgonstund har guld i mund, som man brukar säga. Vemfan hittade på det uttrycket? Den människan kan inte ha upplevt en natt med dålig sömn, det är en sak som är säker. Nu måste jag ta mig i kragen, rycka upp mig, och fortsätta tugga på mina brända rostmackor om jag ska hinna i tid till jobbet.

Sprang precis rakt in i väggen, i dubbel bemärkelse. Fick en knäck och bet ner alla mina naglar till obefintlighet, och en bula i pannan. Jävligt festligt. Jag som borde vara proppmätt efter tapas, grilltallrik och chips. Finns det ingen botten i denna kvinna?!

 

Nu har jag börjat återhämta mig efter gårdagen och mina två timmar sömn inatt. Mina knän är svullna efter att ha hoppat som en dåre i tretton centimeter höga klackar, och mitt huvud är fullt av snor efter att ha cyklat hem dyngsur i alldeles för lite kläder. Det plus god mat med Peaches är ingredienserna för en skön kväll. Att Hoffmaestro är det bästa liveband jag sett skadar inte heller.

Har tagit tjuren i hornen och gått upp och skällt på grannarna, gode gud vad skönt det kändes. Har en trött katt efter en heldag hos veterinären och att ha ungar som springer och ringer på dörren hela tiden så hon blir livrädd är ingenting någon av oss uppskattar just nu. Ungarna blånekade men då det varit i samband med barnspring i trappen är jag rätt så säker på vilka som är gärningsmännen. Igår tvättade de förövrigt golvet på balkongen, det blev säkert jättefint. Men eftersom mitt sovrumsfönster som är placerat precis under balkongen stod öppet på vid gavel skvätte skiten in hos mig och den annars genomskinliga rutan kan misstas som frostad. Gött mot solen kanske?

Alltså fan, jag är som en såndär bitter gammal ensam tant som inte har någonting bättre för sig än att gnälla hela dagarna. Jag borde skaffa mig ett liv.

Ikväll blir det dans till pojkarna i Hoffmaestro på såsen tillsammans med Vicilicious. Vi har bokat bord för middag innan konserten, högklackat och spackel är obligatoriskt.

Min otroligt vackra Josie fyller år idag, så nu tycker jag att alla utbringar ett fyrfaldigt leve.
HURRA HURRA HURRA HURRA!

Gud bevare mig väl. jag börjar bli en sån tjej som lägger upp bilder på min katt och tänker skriva ett långt inlägg om hur söt hon är när hon jagar sin egen svans och visar respekt genom att ta den svåra vägen upp i fönstret för att inte gå över mina frallor. Tur att jag lyckades hindra mig själv halvvägs iallafall.

God morgon världen.
Fast så jäkla god har den inte varit hittils. Vaknade helt trasig i både kropp i själ. Jag kanske inte borde ha tittat på Hall Pass till klockan halv två och sen inte kunna sova på grund av hjärnspöken och fästingsletande. Fötterna hade blodat ner lakanet inatt och hela mitt huvud med tillhörande bihålor och gångar är sprängfyllda med snor. Jag säger bara stackars Filip som ska jobba tolv timmar tillsammans med detta vrak.


(Bilden säger att jag inte vill gå upp utan hellre sprattlar runt som en tjurig unge, ingenting annat. Okej, kanske lite skryt över att min mage inte längre är som en uppjäst deg, för att peppa mig själv i misären och så...)

Jag hade något jätteroligt att skriva om min dag, men jag glömde bort det på vägen hem.

Förresten, när vaknar den där jävla tuppen som man pratar om att man går upp med hela tiden?

Har en supermegafarlig jägarspindel på väggen vid sovrumfönstret. Det ligger en förbannelse över mig, jag känner det. Så snälla du som lagt den över mig, kan du inte återkalla den? Vore supershysst. Vad jag än gör numera involverar äckelpäckeldjuret. Häromdagen var det toalettincidenten där grannen fick komma till undsättning, igår hade jag två spidlar på mig, TVÅ. En jättestor, säkert två centimeter och en liten plutt. Men storleken spelar fan inte någon roll. JAG HADE TVÅ FUCKING JÄVLA SPINDLAR PÅ MIN KROPP.

Som ni kanske har räknat ut har bilden ingenting med texten att göra, men den får mig att inte vilja kräkas. Det kanske skvätter då.

Uppe med tuppen mer eller mindre frivilligt. Ska srax krypa i min bikini och cykla till min kolonilott. Det är pensionärsvarning på mig idag med andra ord.

Nu ligger jag här och inser att det är augusti. VAFAN?!