LinneaNatalie

Jag trodde att jag var ledig idag. Det var jag inte. Så idag görs allting jobbrelaterat jävligt motvilligt. Typ som att gå upp, äta frukost och klä på sig. Jag sitter och sprattlar på golvet med armarna i kors och överläppen snuddandes vid nästippen. Kanske inte bildligt talat men det är i princip så det känns. Jag önskar att jag var liten igen, då den sortens beteende var lite mer accepterat än vad den är nu. Allting var så mycket lättare då. Det var bara att gallskrika fram sin vilja, hur fasen gör man nu? Det känns liksom ganska dumt att stå och gapa med tårarna sprutandes för att jag inte har råd att köpa en chokladbit på coop vid tjugofyra års ålder.