LinneaNatalie

Jag satt precis och funderade på vem jag är idag gentemot vem jag var för cirka fem år sedan. Då hade jag långt hår som var rakat på sidorna, töjningar i öronen, piercings lite överallt och en attityd som var till duga.  Baggyjeans var en vardag och jag lyssnade på slipknot och stone sour dygnet runt. Sen hände något, jag kapade håret, plockade ut mina piercings, bytte baggy mot stuprör och ljusade upp håret rejält. Jag köpte min första odd molly jacka och levde i söta små blusar från samma märke. Sen helt plötsligt utan att jag vet hur tatuerade jag foten, kapade mitt hår ännumera till nån jävla hardcore Justin Bieber wannabefrisyr, blev en fanatiker av ytliga saker så som designerkläder och dyr inredning, bytte ut stuprören mot korta klänningar och mina ballerina blev femton centimeter höga klackar. Den naturliga sminkningen blev mörk och sotad, parmiddagar blev sena nätter på krogen och ja, det är väl lite där jag är idag. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, på ett sätt älskar jag mitt nya jag i och med att jag saknar spärrar, jag vågar ta för mig och jag skrattar mer än jag gjort på flera år, men, känns det inte lite som att jag trillat tillbaka antal år i utvecklingen?