LinneaNatalie

Ibland tänker jag på hur det inte bara är mitt liv som har påverkats av allt som har hänt de senaste månaderna. Speciellt tänker jag på den stackars stackars mannen som brukade övervaka mig om kvällarna när jag gick runt och borstade tänderna endast iförd underkläder eller när jag jämt och ständigt snubblade över dammsugaren eftersom det faktiskt inte alls är lika smidigt som det är kul att dammsuga med skyhöga klackar och kort klänning i takt till valfri låt av LMFAO. Och när jag generat reste mig upp stod han som på beställning där och skrattade på andra sidan glaset och fick den där lite förnärmade minen när han insåg att jag märkt av hans närvaro. Eller de kvällar han nickade sympatiskt när jag satt i en hög på golvet med maskaran rinnandes ner över kinderna och rödsprängda ögon. Samtidigt som det var obehagligt så kändes det ändå lite betryggande att ha honom där under ensamma kvällar, övervakandes. Men vem roar honom nu? Hur har hans liv förändrats sedan den dagen mitt slogs i spillror? Sedan den dagen jag slutade dricka nyponsoppa ur vinglas och skåla med honom, sedan den dagen jag slutade mima till nicki minaj, sedan den dagen jag slutade skutta runt på min pilatesboll (det var nog en av hans favoriter) och sedan den dagen jag tog mitt pick och pack och lämnade det livet bakom mig? Undra som flundra om den nya hyresgästen är hälften så intressant som jag var, eller om han faktiskt saknar mig ibland, den där äckelgubben?