LinneaNatalie

När jag vaknade imorse var jag helt yr i huvudet av smärta. Jag hade sådär helt fruktansvärt ont så det inte gick att lokalisera var smärtan kom ifrån. Jag masade mig upp i slow motion till spegeln och inser att jag har vad som ser ut som årets fläskläpp och kan med snabb uteslutningsförmåga konstatera att det är min jävla percing som bråkar med mig. Lyfter lite försiktigt på överläppen för att mötas av blodrester och svullnade vävnader. Efter att ha sköljt munnen i en hel evighet och kylt ner svullnaden börjar jag äntligen känna mig som en människa igen men varje gång jag öppnar munnen för att prata känns det som att någon drar runt ett rakblad i munnen på mig, frukosten ska vi inte prata om. Jag fick i mig några bett på en smörgås och fick komplettera resten med nyponsoppa för att inte behöva svälta ihjäl på kuppen. Varför händer detta alltid mig? Och nu när den värsta smärtan har gjort så att jag i princip har domnat av i munnen inser jag att jag är tjock i hela huvudet och kan knappt andas. Tack Gud, kan du ge mig en jävla jul utan att jag är sjuk? Har ju trots allt varit det de senaste fem åren... Kan ju i och för sig gotta mig i att jag ser ännu mera ut som den där hollywoodfrun jag drömmer om att vara med min plutande överläpp och oförmåga att byta ansiktsuttryck.