LinneaNatalie

Dan före dan idag alltså. För några år sedan var detta den långsammaste men ändå mysigaste dagen på hela året. Sedvanliga traditioner är sig fortfarande lika men den där längtande känslan vill inte göra sig påmind överhuvudtaget, inte ens lite. Jag har stresshandlat med resterande av varbergs invånare, lagat mat och härnäst står det bingolottos uppesittarkväll på schemat tillsammans med pappa, som varje år men varför fan i helvetes jävla skit tycker jag att det mer är omständigt är mysigt? Missförstå mig rätt nu, det är inte så att jag är en bitter gammal kärring som sitter i min ensamhet och hytter med näven, det är klart att jag ser fram emot ytterligare en julafton och att ha alla samlade, speciellt eftersom det blev bestämt idag att jag åker med mamma och co ut till mormor och morfar vilket jag inte gjort på flera år. Och julklapparna sen då! Jag kommer flyga på dem som en hungrig best och slita sönder varenda millimeter av omslagspappret i iver av vad som ligger i. Nej, det ska jag inte. Sån är inte jag. Jag tycker mer om förarbetet med att hitta på mysiga saker att köpa och slå in dem med omtanke och skriva rim som får tankeverksamheten överbelastad hos den som läser. Vuxen och sofistikerad som jag är.