LinneaNatalie

Igår när jag och min syster var på väg hem efter att ha njutit av livet och en lunch på Harrys uteservering gick vi genom stan för att småkika lite i butiker. Vi köpte varsin glass på Dianas och sneddade över gatan för att spana in Vilas skyltning och precis när jag går förbi en lyktstolpe känner jag någonting ludet mot mitt ben och någonting som hoppar över mina fötter. Min första tanke var att det var en råtta och jag höll i princip på att svimma i panik, men sen ser jag en liten liten kaninunge kuta över gatan bland bilarna och sen trycka sig in i ett hörne vid en hälsokostbutik. Självklart var det fler än vi som lagt märke till det stackars djuret så två småtjejer gick fram till kaninen som då fick ännu mer panik och började springa runt i en cirkel, för att sen försvinna in i en butik som höll på att stänga. Jag och Ronja gick in i butiken för att säga till personalen vad som precis hade hänt, först var de otrevliga och verkade inte tro på oss. Men när vi efter en stund hittade den lilla intryckt bakom en skylt fick de istället panik och började skrika och klappa händerna som två jävla galningar. Kontentan av det blev självklart ett ännu mer skärrat djur som började springa runt inne i butiken och gömma sig bakom lådor och i hörnen. De som hade butiken betedde sig som om de tänkte döda den lilla och jag och Ronja som har världens största hjärtan kunde ju självklart inte tillåta det. Den ena av damerna lyckades till slut fånga kaninen i nackskinnet med ett silkespapper och tänkte baa slänga ut den på gatan igen. Vi vädjade att det bara var idiotiskt men hade inte en blekaste aning om hur man annars skulle kunna lösa problemet. Tillslut, som en skänk från ovan hittar vi en övergiven skokartong utanför Gallerix som vi försiktigt stoppade den lilla kaninen i och lämnade två lättade damer bakom oss i butiken. Nu då? vad gör man med en kaninunge i en jävla skokartong mitt i stan? Jo man ringer desperat till 118118 och ber om att få numret till en veterinär "jag skiter i vilket bara en jävla veterinär" sa jag och skrattade när han började rabbla upp de olika som fanns inom någorlunda avstånd. Eftersom det var helg fick vi numret till en jourhavade veterinär i Falkenberg, tror ni den jäveln svarade? Nej. Så vi tog våran lilla kaninlåda till kyrkogården som ligger en liten bit utanför centrumkärnan och bort från den värsta trafiken och släppte ut det lilla livet där. Först vågade han inte ens hoppa ut ur lådan utan bara låg där och tryckte i ett hörn, inte större än en hand den lilla stackarn. Nu ber vi bara till högre makter att han klarar sig oskadd och lever ett gott liv bland buskar och snår. Jag hoppas, hoppas, hoppas att detta får förbli en liten solkskenshistoria om den stackars lilla kaninungen som virrade sig in till stan.