110524

Nu har jag suttit på golvet i duschen och gråtit i en halvtimma. Vattnet ska vara så varmt så att man bara precis klarar av att känna det det mot huden. Det är min absoluta favoritterapi. Låta all sorg och smärta rinna av kroppen i takt med det rykande vattnet. Hade det inte varit så förbannat lyhört hade jag bara velat skrika ut alla mina aggressioner mot de hårda kaklade väggarna, är rädd att mjukare material inte hade stått pall för tyngden i orden. Jag är inte deprimerad, jag lider inte utav ångest, detta är bara det som krävs för att jag skall orka visa upp mitt sprudlande starka jag för omvärlden dag ut och dag in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0