110528




Har precis varit och lämnat av C på jobbet. Det kändes tungt att det faktiskt är på riktigt nu, att jag inte längre kommer vakna varje morgon och känna hans värme. Han har fått jobb på annan ort och jobbar, vad det ser ut som nu, nästan bara jättelånga pass som gör att det inte är lönt för honom att ta sig alla milen hem för att bara sova och sen transportera sig alla milen till jobbet igen. Jag trodde att jag skulle klara detta som en dans på rosor, men jag var tvungen att trösta mig med gårdagens överblivna fläsk. Den lyckan var kortvarig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0