111103
Jag mår inte så bra idag. Jag mår inte så bra alls faktiskt. Jag kan fortfarande inte fatta att jag är ensam, att jag inte har någon att vakna upp med varje morgon och att jag inte har någon som får mig att känna som den mannen gjort sedan vi var fjorton år gammal. Det är tio år sedan, i tio år var han min hopplösa kärlek, ni vet den där som man alltid kommer tillbaka till oavsett vad. Som slår alla med hästlängder. Oavsett allt, så kommer han alltid att vara den personen. Ibland suger livet getpung och jag har bara lust att peka mitt långfinger åt allt och alla som kommer min väg, idag är en sån dag, och jag vet att den inte kommer ensam.
Kommentarer
Trackback
