111107
Den här bloggen är min terapi. Jag får mig själv att framstå som en hjärndöd nolla men det är lite det som är poängen. Den är ett av mina många alteregon. Jag kan prata om djupa saker men jag väljer att hålla dem för mig själv, och allt som rör sig bakom mitt pannben handlar inte om ytliga och tragiska drömmar som aldrig kommer uppfyllas. Jag är min blogg, men min blogg är inte jag. Detta skriver jag eftersom min besöksstatistik har rusat iväg som fan det senaste och det är jättekul, men det har sått ett litet frö i mig om att människor som inte känner mig kommer ta för mycket av det jag skriver seriöst. Snälla gör inte det, en grov jävla nypa salt på det mesta är snarare att rekommendera <3
Kommentarer
Trackback
