LinneaNatalie

Alltså skåne. Allting är sådär farligt exotiskt här nere och jag känner mig alltid som ett barn på julafton, tindrande ögon, förhoppningar som bubblar ut ur öronen och det kliar i fingrarna och spritter i benen så fort jag tittar ut genom fönstret på det malmöitiska landskapet (rakt in i ett hyreshus). Alla skåningar är min tomte, jag vill bara hoppa upp i knät på dem allihopa och tvinna deras skägg, och sen kommer den, den där jävla besvikelsen när jag inser att vi inte förstår varandra, tomten och jag. Så de senaste gångerna jag korsat gränsen mellan Halland och söder sitter jag febrilt och övar på mina jaauu och osso för att komma det där lilla lilla steget närmre vad som annars kunde vara en så vacker relation.