LinneaNatalie

Jag försov mig i morse, sådär panikartat mycket när allting bara tar sån jävla lång tid och det känns som att man aldrig kommer utanför dörren. Jag hatar att försova mig, det är det värsta som finns. Jag får sån fruktansvärd ångest och känner mig som en värdelös människa. När det gått mer än en timma över tiden bröt jag ihop, allting gick fel, och precis då ringde alarmet. Tårarna sprutade när jag tittade på klockan och insåg att den vad halv sex. Jag hade inte försovit mig, det var en dröm. Lättad som jag blev kröp jag under täcket igen och vaknade istället nu, en timma senare och måste stressa som ett as för att inte komma försent och allting arbetar emot mig och tar sån fruktansvärt lång tid...