120401
Vaknade upp och visste inte alls vart jag var. När jag sen kom på att jag var hemma insåg jag att det kanske är på tiden att jag försöker skaffa mig ett liv i den här lägenheten. Förövrigt minns jag att jag stapplade hem i mina Jeffreys helt ensam från mitt ute i ingenstans i natt, ramlade och tappade min tallrik med mat som jag så försiktigt försökt balansera hela vägen, jag frös, jag grät, jag var full och jag hade bara en superkort klänning och kavaj i minusgraderna. Jag minns att jag skrattat hysteriskt åt könskämt och att jag försökt prata värmländska, att jag var fnissig som en skolflicka redan innan välkomstbålen och att det serverades falsche schnecken. Tory stod för en sjukt bra kväll, den bästa på länge och idag, japp, idag mår jag som jag förtjänar.
