LinneaNatalie

Tolv nollfyra tjugosju, då var det alltså dags. Tjugofem, men känner mig mer som fyrtio. Vaknade klockan halv sju av skönsång utanför mitt fönster och har servat mig själv med en muffin med ljus i för att kompensera avsaknaden av frukost på sängen. Det känns ändå rätt okej, hittills, jag tänker protokollföra antalet gånger jag bryter ihop av ångest under dagen. Kommer säkert kunna bli en storsäljande triologi à la sagan om ringen, ungefär lika tråkig om inte annat. För nu är livet över, ingen plats för misstag, ingen plats för att ha roligt. Nu ska den seriösa masken på och mina kortkorta kjolar bytas mot pressveckade byxor.