121202

Känslan när man träffar en människa som bara berör en rakt in i själen. Någon som ser det som finns inuti och som man skrattar genuint med trots att man egentligen känner sig nere och som får en att erkänna de mest udda sidor hos en själv som man egentligen knappt vågar erkänna för sina vänner. Känslan när man tror att det gått en kvart men det visar sig att man pratat i flera timmar och känslan när man får tillbaka hoppet för den mänskliga rasen. När en helt främmande människa ger en energi och tänder den där lilla gnistan inuti som slocknat och när drömmar faktiskt börjar väckas till liv, och sen känslan när man ger människan en kram och vet att man aldrig mer kommer att ses men samtidigt känner att man kommer leva på orden som yttrades så jävla jävla länge.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0