LinneaNatalie

Jag är sådär snuskigt nöjd med min tillvaro nuförtiden så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Min annars så eviga #foreveralone ångest har vänt till ett lugn och jag har de senaste veckorna (vilket är jävligt stort för att vara jag) inte känt det där bekräftelsebehovet av att dränka mig i män och dess uppmärksamhet. Mitt examensarbete gick åt helvete, jag jobbar i princip ingenting och sist jag tittade mig i spegeln såg jag fortfarande en pojk men det rinner liksom av mig. Jag orkar inte vara den som människor klappar på axeln och frågar hur jag mår och ger mig en medlidande blick innan jag ens har hunnit svara. Jag har skrivit mycket depp här och jag har väl fokuserat på fel saker men bara för att det är en viss nisch i det jag får utlopp för i skrift betyder inte att jag håller på att gå under som människa. Jag skrattar, älskar och lever loppan i mina heels precis som jag brukade göra och nu har jag alltså även hittat en inre ro som bara växer sig starkare för var dag som går.