120205

Trodde att jag skulle dö när jag öppnade dörren och Yeti stod utanför. Det visade sig dock bara vara min förfrysta syster, hon hade alltså på riktigt fryst hår och frost på kinderna stackarn. Hjärtlös som jag är skrattade jag, pekade och tvingade ut henne i minusgraderna igen och tittade hur hon snopet stapplade fram på sina stelfrysta ben. Nej. Här sitter vi nu, mitt i natten i varsin filt och fnittrar, dricker té och är osociala som fan med facebook på varsitt håll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0