120212

Hittar mig själv på köksgolvet i en hög igen. Bubblan sprack och jag bryter. Helt drypande blöt av tårar och helt fruktansvärt jävla matt. Drar mig upp, pekar mitt långfinger åt världen men allra mest mot dig. Fy fan vad jag hatar dig dagar som den här, och jag hoppas att du ruttnar och plågas din jävla sopa. Och innerst inne hoppas jag att du inte ens existerar, att det bara är en fan jävla pissdröm och att jag ska vakna imorgon och allt bara är fågelkvitter och sommarängar igen, så som det ska vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0