120226
Flygresan igår var sjukt ångestladdad. De var första gången jag flög ensam på många många år, allt jag kunde tänka på vad förra flygresan hem från Grekland då jag svimmade på flygplatsen och var nära på att inte komma med planet och hade säkerhetspersonal med mig hela tiden för att se till att jag var i skick nog att få boarda. Och jag fick bita ihop trots att jag trodde att jag skulle tappa medvetandet vilken minut som helst, jag låg i en hög inne på toalettgolvet vid gaten och skakade, och varje gång säkerhetspersonalen var i närheten stöttade C mig och jag försökte skratta och se glad ut. Samt den gången vi cirkulerade runt och inte fick landa i vad som kändes som flera timmar för att det var sån fruktansvärd snöstorm och allting bara skakade och tillslut var vi tvungna att landa ändå för att bränslen höll på att ta slut. Nu var det visserligen bara en timma jag flög den här gången men att allt började med att det inte fanns något flygplan kändes inte så livande, många många tankar hann tänkas, och ikväll har jag ytterligare en resa i luften framför mig. Men Stockholm har varit bra hittills, oväntat bra, och jag kan nästan känna att det har varit värt det.
