120115
När vi inte fick tag på någon taxi igår så kom vi på den briljanta iden att springa hem för att slippa ha ont i fötterna så länge, och det gjorde vi. Uppförsbacke hela vägen och vi sprang som äkta maratonlöpare med våra skyhöga Jeffrey Cambells och passerade storögda, inte alls så hurtiga, fyllekajor. Vi fick komplimanger av en gubbe som sa att han aldrig skådat sådan energi på ett par klackar då vi av oförklarlig anledning kom på oss själva med att göra höga knälyft för att underlätta det sluttande underlaget. Vi halverade tiden hem, frossade i chokladmousse när vi väl kommit innanför dörren och somnade i en hög till en kass film. Idag är jag avliden, kroppen skriker och shotsen åker upp och ner i halsen, men att vakna med världens bästa persika i sängen underlättar allt avsevärt.
