LinneaNatalie

Det brukar alltid bli någon form av kändis-spotting när vi befinner oss i malmö, men idag var jag tvungen att nypa mig i armen och samtidigt bita mig i läppen för att inte skrika ut osammanhängande dyrkande ord inför en chockad skolkafeteria. Jag såg, på riktigt, den människa som under senare tid blivit min räddning, den människa som fungerat som ett stöd, den människa som är min stora inspirationskälla i det mesta jag gör i livet. Av någon anledning hade jag förväntat mig att hon skulle bli buren av fyra apor och bli matad av vindruvor men så var tyvärr inte fallet. Men jag blev ändå sådär starstruck, ville egentligen gå fram till henne och säga vilken otroligt betydelsefull människa hon är, att jag har henne att tacka för otroligt mycket och att jag tycker att hon är så otroligt stark och en sån fantastisk förebild för så många unga idag. Men det gjorde jag inte. För att se henne gå precis som alla andra i skolan, lite rufsig i håret, fick mig att inse att hon faktiskt är en helt vanliga människa trots allt. Och att jag skulle framstå som lite lätt mentalt rubbad.