120125

Och där kom den. Känslan av otillräcklighet och fullständigt misslyckande. Den brukar göra sig påmind under svaga perioder och den här gången var inget undantag. Jag kan bli så jävla arg, så fruktansvärt jävla förbannad över hur allting har blivit, över att jag sitter här i mitt perfekta hem utan ett katthår på strumpbyxorna, med ett vinglas i handen, med en klänning som jag knappt kan andas i och tungt sminkade ögonlock, och det är jävla onsdag. En fucking jävla skit-onsdag precis som igår var en fucking jävla skit-tisdag och ja, så håller det på. Känslan av svek och känslan av att jag måste ta revansch på hela livet, ta igen allt jag missat och skrika fula hatiska ord som jag inte ens menar, den jävla känslan gnager rakt in i benmärgen på mig och det gör så jävla ont. Jag vill bara dela ut käftsmällar i min perfekta outfit med mina perfekta skor och med ett perfekt leende för att visa att jag fan är så jävla mycket bättre än det här. Jag är så jävla mycket bättre än att se mig själv i spegeln varje natt med maskara längs med kinderna och rödsprängda ögon. Jag är fan inte feg, jag är fan inte tråkig och jag är fan inte grå så vad håller jag på med?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0