LinneaNatalie

Emotionellt inferno på magasinsgatan ikväll. Jag brukar alltid luras att jag är kär i någon bara för att människor är så jävla nyfikna varelser. Jag har inte träffat någon ny, jag är inte kär, mitt hjärta är fortfarande bara mitt för inte fan att jag ger bort det lätt igen. Eller? Jag vet varken upp eller ner. Men jag vet att han får mig att fnittra som en liten flicka, och jag vet att jag alltid har en klump i magen när jag ser honom och jag vet att han får mig så jävla avslappnad och jag vet att hans närvaro får mig att känna mig så jävla hemma. Och jag vet att han har gjort allt det där längre än jag vågat erkänna. Och jag vet att jag är en idiot som skriver detta här, men jag vet samtidigt att han aldrig kommer att läsa det. Nu ska Nathalie bli berusad på cider och berätta hemligheter hela natten lång. Det är en sak som är säker, för här, ensam i soffan lär jag inte få rätsida på någonting.