LinneaNatalie

Där rann det ur fingrarna på mig och jag är tillbaka på ruta ett igen. Som om ingenting någonsin har hänt och jag känner mig som en pank småunge i en godisbutik. Jag vill så jävla gärna ha, men jag vet att jag inte kan få och samtidigt behålla min värdighet. Och det är bara att inse att den är en av få saker som jag faktiskt har kvar lite av. Jag är en ärlig människa, det är det jag kan identifiera mig med. Jag önskar att det fanns mer kvar av allt det där andra jag brukade vara men det är bara att inse att jag inte är samma Nathalie som förr.