121112

Det finns bara en som åker tjugofem mil och knackar på dörren med ingen reklam tack lappar. Det finns bara en som står i köket i tre timmar och lagar lamm och gulbetspuré och pumpasoppa och rostar pumpakärnor och nyper rumpa och pussar öra. Det finns bara en som får mig att le och att kännas sådär bubblig och att vilja hålla handen och aldrig mer se honom gå. Det finns bara en, eller ja, fanns. Och den här gången var det min tur att fucka upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0