LinneaNatalie

Det där med att ta farväl till någonting man verkligen verkligen aldrig vill släppa taget ifrån. Det där när man är villig att göra vad som helst i hela världen bara för att få en andra chans. Jag säger att jag försöker respektera men vill egentligen bara skrika ut att jag hade kunnat älska och jag hade kunnat ge allt och jag hade kunnat vara den bästa. Jag vill bara skrika att vi har alla bagage och vi har alla skelett och vi har alla ett förflutet oavsett om vi vill det eller inte. Det jag hatar allra mest är att jag aldrig kommer kunna glömma, när vi dog så dog en del av mig. I två dygn har jag pendlat mellan att sitta som apatisk och att känna allt på en och samma gång. Jag hatar mig, jag hatar dig, jag hatar oss och jag hatar att jag antagligen aldrig kommer att få se dig le det där fåniga leendet igen.