121113
Jag hatar det faktum att jag inte har någon annan än mig själv att skylla i det här. Jag önskar att vi kunde tänka i samma spår, blicka framåt istället för att fokusera på det som har varit, och speciellt när det gäller någonting som är så länge länge sedan förlegat. Jag är så besviken, så jävla ledsen och så jävla hjärtekrossad. Det värsta är att jag, livrädda Nathalie inte längre var rädd. Jag såg mig själv älska en person längre fram även om älska är ett starkt ord. Jag såg mig själv utvecklas tillsammans med en person och jag såg mig själv hålla handen och skratta och retas och pussas och komplettera (även om jag lovade att ej ha mina förhoppningar).Jag vill egentligen bara skriva ett långt upplägg och skicka till dig om varför jag är som jag är, förklara allting, berätta alla saker som aldrig har sagts, få föklarat en gång för alla varför jag är förstörd. Jag har försökt så många gånger men det har alltid slutat i en rädsla av att du inte skall acceptera mig för den jag är, att du inte skall kunna se mig i ögonen igen och det är där vi är nu, och det gör mig så jävla ont.
Kommentarer
Trackback
