121125

Jag blev förvånad över hur det som var så glest och för bara ett litet tag sedan var helt obefintligt faktiskt kunde bli till något som tycktes i närheten av mastigt. Jag har verkligen inte hunnit trimma ner det, det växer som ogräs. Han såg nästan ut att skämmas lite. Samtidigt som jag inte kunde sluta peta och släppa det med ögonen försökte jag överlata honom att det var helt okej. Att det inte gör någonting om hans trimmer går sönder och att han inte har råd att köpa en ny på någon månad eller två. Att jag inte skulle bli arg. Jag brukade hata behårade män och sen fyllde jag tjugofem. Blev vuxen och då gillar man vuxna saker. Som att dricka kaffe (lögn), smutta på rödvin (lögn) och skägg (ej lögn). Lördag. Jag hämtade honom på jobbet, han lurade mig att köra omväg och vi hamnade i djupaste skogen (i Kållered, sak samma) vi gick på upptäcktsfärd och jag hade lera långt upp på knäna och vi skrattade och hittade knappt hem och han lärde mig genvägar och vi berättade små hemlisar och vi berättade stora hemlisar och vi dömde inte varandra och vi lyssade på hiphop och vi svor över hundhår och tränade på att ligga (ja alltså, tränade på att Nils skulle lära sig att ligga, ej lögn) och vi skrattade ännu mer och pratade om pizzor och knäskador och drömmar och träning och jobb och sen blev det söndag morgon och då vaknade jag upp i soffan hemma med blåmärken på knäna och ja här är jag nu.
 

(Har ärvt min hjulbenthet efter min pappa)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0