LinneaNatalie

Ligger sked i soffan, jag är lilla och täcket är stora och jag drömmer att värmen från det är värmen från en annan kropp. Vilken som helst, bara någon som håller och som finns. Någon som är på riktigt och någon som vill hålla om mig för att jag är jag och inte bara för att mätta ett ensamhetsbehov. För det är där jag hamnar, alltid hos den som vill ha närhet men bara för en stund. Aldrig med den som vill släppa mig nära inpå och aldrig med den som vill ha mer. Det svider i hela kroppen när man känner sig ensammast i världen fast man har människor omkring som tillhör de allra bästa. Det svider i hela kroppen när man börjar falla och det sen alltid slutar med känslan av att inte vara tillräcklig. Att aldrig vara tillräckligt bra och att aldrig vara tillräckligt fin och att aldrig vara tillräckligt med material för att någon skall vilja behålla. Jag hatar det, jag hatar dig, jag hatar mig, jag hatar bakgrund och framtid och drömmar och förhoppningar.