LinneaNatalie

Känslan när man springer på han som aldrig blev mer än en promenad längs stranden en sommarnatt och som man inte ens tror att han vet vad man heter men han stannar upp och säger hej och frågar hur man mår och säger att vi borde ta en kaffe och man inte vågar säga att man inte dricker kaffe och man ler och han avslutar med att säga Du ser fan alltid så himla fräsch ut och man ler igen och sen går man skilda håll. Känslan när man sen kommer hem och ser sig i spegeln och ser det feta rufsiga håret och det finniga osminkade ansiktet och den halvsunkiga jobboutfiten och ja, sen känslan när man börjar tvivla på om den där sista meningen var med ironi eller inte.