LinneaNatalie

Där kom det. Svaret som jag eftersökt så länge länge och jag kan inte svara på ännu hur det får mig att känna. Det kan vara en befrielse, det kan vara en käftsmäll, det är bara tiden som kan avgöra. Nu vet jag att trots att mitt hjärta strävar bakåt är det dags en gång för alla att blicka framåt. Torka alla tårar och resa sig upp igen. Våga ta det där sista steget. Avsluta det långsamma avskedet och bara vända ryggen till. Den här gången är det jag som säger att jag förtjänar bättre även om han för mig var den allra bästa. Jag hatar dig. Fan fan fan vad jag hatar dig och fan fan fan vad jag önskar att jag faktiskt kunde mena det. Men det kommer, mer och mer smygandes, den där känslan där jag faktiskt pekar finger och menar det från djupet av mitt hjärta.