121020
Lördag. Tankarna strävar inte bakåt på samma sätt som förut längre. Det blev en befrielse. Jag rensar i mitt liv just nu, gör mig av med allting engerikrävande och formar mig själv till den människan som jag brukade vara. Sex jävla år senare men idag kan jag säga att jag mår bra, trots huvudvärken från helvetet och feber och fortfarande en liten törn kvar i hjärtat. Jag har kommit till den punkten där jag snarare tycker synd om än saknar. Jag hade kunnat döda för att allting skulle få ett annat utfall men det rör mig inte riktigt längre. Försökte intala mig att ensam är stark men jag är inte ensam så varför försöka leva en lögn. Jag har börjat le i tid och otid igen, jag vaknar på nätterna av meddelanden som gör mig varm och jag ja, jag vet inte, jag skiter för första gången på jävligt länge i vad alla andra tycker och tänker.
Kommentarer
Trackback
