120915

Jag blir så jävla ledsen lätt. Som om de saker som inte brukar röra mig i ryggen nu tar en pinne och trycker. Trycker in i min bröstkorg, tränger igenom och penetrerar mitt hjärta gång på gång för att verkligen försäkra sig om att allting är genomborrat och så kommer det, det slutliga hugget och det vrider till. Så jävla hårt och jag jävla faller. Jag kastar mig till marken av smärta över saker som inte ens existerar. Saker som inte borde vara mer än en axelryckning och ett osäkert skratt. Men nej, inte nu, för nu är jag svag. Så jävla klen och så jävla pinsam och så jävla tragisk. Så jävla mycket som jag behövde den där axeln och så jävla lätt som den där axeln viftade bort mig som en jävla fluga. Idag är hela världen idioter. Hela världen är fittor och jag är bakfull och kåt och vill ha kött och är osmaklig, osminkad och svag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0